Frivilliga smittskyddsprogram prioriteras för att stärka djurhälsan
Frivilliga smittskyddsprogram bedöms ha störst potential att förebygga smittsamma djursjukdomar och bidra till en robust livsmedelsförsörjning. Det är en av slutsatserna när SVA och Jordbruksverket, på uppdrag av regeringen, sett över vilka åtgärder som bör prioriteras för att minska smittspridning bland livsmedelsproducerande djur.
Publicerad 2026-06-29
Bakgrunden är att sjukdomsläget har förändrats under det senaste decenniet. Vissa sjukdomar förekommer oftare, och det har skett flera allvarliga utbrott i Europa. Samtidigt blir svenska besättningar allt större och mer specialiserade, vilket ställer nya krav på smittskyddet.
– Investeringar i biosäkerhet är viktiga för djurens välfärd och ett långsiktigt ekonomiskt hållbart lantbruk, säger Katharina Gielen, smittskyddschef på Jordbruksverket.
Struktur för biosäkerhetsarbetet
I dag finns frivilliga smittskyddsprogram för gris, nöt och fjäderfä, men inget motsvarande program för får eller getter. Programmen samlar generella smittskyddsåtgärder på besättningsnivå för att minska eller hindra smittspridning inom och mellan besättningar. Djurhållarna uppger att de ger en tydlig struktur åt biosäkerhetsarbetet och fungerar som en lägstanivå för det förebyggande arbetet.
– De innehåller olika åtgärder som kompletterar varandra och tillsammans skapar ett starkt skydd mot både kända och okända smittämnen, säger Erika Chenais, statsveterinär på SVA.
Bland fjäderfäbesättningarna är anslutningsgraden hög. Däremot står många gris- och nötkreatursbesättningar, framför allt de mindre, fortfarande utanför.
– Den samlade smittskyddseffekten på lokal, regional och nationell nivå ökar ju fler besättningar som ingår, säger Erika Chenais.
Staten stödjer i dag de frivilliga smittskyddsprogrammen ekonomiskt, och myndigheterna bedömer att det stödet bör fortsätta.
– Det är viktigt att vi fortsätter göra det, eftersom de är en förutsättning för ett starkt smittskydd, säger Katharina Gielen.
Samverkan och ASF-stängsel
Rapporten lyfter också fram behovet av ökad samverkan mellan smittskyddsprogram, djurhälsovård, lantbrukare och myndigheter, där kontrollinsatser från olika håll ibland upplevs som överlappande.
För grisnäringen ges särskild uppmärksamhet åt skyddsstängsel mot vildsvin. Stängslen är en förutsättning för att besättningar ska kunna få ASF-status och därmed fortsätta skicka djur till slakt vid ett eventuellt utbrott av afrikansk svinpest. Eftersom investeringen är kostsam bedömer myndigheterna att statligt stöd bör prioriteras.