Japansk forskning avslöjar genen som styr virulensen hos trisegmenterade bunyavirus
Med hjälp av ett nyutvecklat genetiskt system har Shelly Wulandari, doktorand vid Yamaguchi University i Japan, identifierat vilken gen som ligger bakom ökad virulens hos vissa trisegmenterade bunyavirus. Hennes doktorsavhandling visar att det är NSs-genen – som kodar för ett icke-strukturellt protein – som i hög grad avgör hur aggressiv infektionen blir i djurmodeller.
Publicerad 2025-05-26

Trisegmenterade virus har sitt genom uppdelat i tre separata RNA-segment: ett litet (S), ett medelstort (M) och ett stort (L). Varje segment kodar för olika funktioner – t.ex. immunmodulerande proteiner, ytproteiner och polymeras – vilket gör det möjligt att analysera hur enskilda delar påverkar virusets egenskaper. Den typen av struktur är typisk för flera virus inom bunyavirusfamiljen, inklusive Akabanevirus och Schmallenbergvirus.
Wulandari etablerade ett så kallat reverse genetic system som gör det möjligt att manipulera virusets gener och studera hur varje segment påverkar egenskaper som virulens, replikation och immunundvikande mekanismer.
NSs-genen var nyckeln
Genom att byta ut olika gensegment mellan låg- och högvirulenta virusstammar kunde Wulandari visa att NSs-genen är den huvudsakliga virulensfaktorn. När lågpatogena virus tillfördes en NSs-gen från en mer aggressiv stam, ökade dödligheten markant i försöksdjur (möss och nykläckta kycklingar).
“Det är framför allt NSs-proteinet som förklarar skillnaden i virulens mellan dessa virusstammar,” skriver Wulandari.
Genen påverkar bland annat värddjurets immunförsvar genom att blockera interferonsignalering – en vanlig strategi hos RNA-virus.
Verktyg för både förståelse och vaccin
Det genetiska systemet gör det även möjligt att ta fram försvagade virusstammar, vilket i framtiden kan användas för vaccinutveckling. Reverse genetics ger forskare en mycket exakt metod för att bygga virus med definierade mutationer – något som både gynnar patogenesforskning och framtagning av säkrare vacciner.
Även om studien är grundvetenskaplig är den relevant för veterinärer inom virologi, laboratoriediagnostik och smittövervakning. Kunskap om vilka virusgener som styr sjukdomens allvarlighetsgrad kan vara avgörande när nya utbrott ska bedömas, särskilt i produktionstäta regioner eller vid importrestriktioner.
Tekniken öppnar även för framtida diagnostiska verktyg och vaccinstrategier mot bunyavirus som påverkar idisslare och andra produktionsdjur.
Källa:
Wulandari S. Establishment of a reverse genetic system and determination of the responsible gene for the enhanced virulence of trisegmented bunyaviruses. Doctoral thesis, United Graduate School of Veterinary Sciences, Yamaguchi University, 2025.