Mikronålarna i studien var tillverkade av polyvinylpyrrolidon (PVP) och polyvinylalkohol (PVA), båda vattenlösliga och giftfria material. De designades i två former – koniska och pyramidformade – och producerades med enkel 3D-utrustning. Båda varianterna visade god mekanisk stabilitet och kunde penetrera hudvävnad från gris med enbart manuellt tryck.

Efter applicering löste sig mikronålarna fullständigt inom 100 sekunder. Som modellsubstans användes Rhodamin B, vars frisättning följdes över tid. Resultaten visade att substansen distribuerades jämnt och snabbt – utan kvarvarande nålmaterial.

Studien lyfter flera potentiella användningsområden för mikronålstekniken inom veterinärmedicin, bland annat vid behandling av gingivit, för lokal administration av ögonläkemedel, för vaccination och för tillförsel av antibiotika. Tekniken kräver inte kylförvaring och skulle därför kunna förenkla läkemedelshantering även i fält- eller lågresursmiljöer.

Forskarna betonar att detta är en teknikutvecklingsstudie och att vidare in vivo-tester krävs. Men de framhåller samtidigt att tekniken är möjlig att använda kliniskt redan idag i mindre skala – och att tillverkningen kan ske direkt i klinikmiljö med standardiserad, lågkostnadsutrustning.

För veterinärer som arbetar med smådjur, compliance-problem eller smärtkänsliga patienter kan tekniken bli ett framtida alternativ till sprutor. För farmaceuter och regulatorer öppnar den för nya diskussioner kring dosering, administration och patientsäkerhet i djursjukvården.

Studien är genomförd av ett forskarlag vid Wroclaw University of Science and Technology i Polen, vid institutionen för elektronik, fotonik och mikrosystem. Arbetet visar hur avancerad materialteknik och praktisk veterinär tillämpning kan mötas – i något som liknar framtidens plåster.

Läs artikeln i sin helhet här.