Sjukdomar som babesios, leishmanios, hepatozoonos och trypanosomiasis har länge betraktats som problem främst i andra delar av världen. Men under senare år har svenska veterinärer i allt större utsträckning mött patienter med reseanamnes, importerade hundar eller misstänkta fall av vektorburen smitta.

I den aktuella översikten går forskarna igenom de viktigaste diagnostiska metoderna för protozoer som sprids via bland annat fästingar, myggor och blodsugande flugor. Artikeln beskriver både klassiska metoder som blodutstryk och mikroskopi och nyare tekniker som qPCR, droplet digital PCR och next-generation sequencing.

Samtidigt menar forskarna att modern teknik inte automatiskt löser alla diagnostiska problem.

Ett återkommande tema i artikeln är att resultaten ofta måste tolkas i ljuset av klinisk bild, geografisk bakgrund, vaccinationsstatus och smittrisk. Serologiska analyser kan exempelvis visa tidigare exponering utan att djuret har en aktiv infektion, medan PCR i vissa fall kan missa infektioner om parasitnivåerna varierar mellan olika vävnader eller sjukdomsstadier.

Forskarna lyfter särskilt fram problematiken kring vaccination mot leishmanios hos hund. Vissa vacciner kan ge upphov till antikroppssvar som korsreagerar med vanliga serologiska tester och därmed försvårar tolkningen av resultaten.

Dessutom konstateras att antikroppstitrar inte nödvändigtvis speglar graden av aktiv infektion eller smittsamhet. I många situationer krävs därför kompletterande molekylär diagnostik för att avgöra om det handlar om pågående infektion eller tidigare exponering.

Artikeln tar även upp nya möjligheter inom AI-baserad diagnostik. Forskarna beskriver hur artificiell intelligens och bildanalys skulle kunna användas för att identifiera parasiter i blodutstryk och därmed avlasta laboratorieverksamhet, särskilt i områden med begränsade resurser. Tekniken befinner sig dock fortfarande på utvecklingsstadiet.

Ett annat centralt budskap är behovet av bättre internationell övervakning och samarbete mellan veterinärmedicin och humanmedicin. Forskarna menar att dagens övervakning av vektorburna protozoinfektioner fortfarande är fragmenterad och att detta försvårar tidig upptäckt av zoonotiska hot.

Mot denna bakgrund argumenterar författarna för ett tydligare One Health-perspektiv där veterinärer får en mer central roll i övervakning och rapportering av nya smittor.

Referens:Cevallos AM, Meraz-Tay T, Hernández R. Advances and Challenges in the Diagnosis of Vector-Borne Protozoal Infections in Veterinary Medicine. Pathogens. 2026; 15(6):561.