Extern otit hos hund orsakas ofta av bakomliggande allergisk eller endokrin sjukdom. Överväxt av jästsvampen Malassezia pachydermatis och bakterier uppträder vanligen sekundärt och bidrar till inflammation, klåda, smärta och sekret i hörselgången.


Många öronpreparat innehåller en kombination av antibiotika, svampmedel och kortikosteroid. När cytologisk undersökning visar jästdominerad otit utan kliniskt betydelsefull bakterieförekomst saknas däremot skäl att använda antibiotika.


Zorica Zivkovic Baks och hennes kollegor undersökte därför effekten av en örongel med 1 procent terbinafin och 0,1 procent betametasonacetat. Terbinafin är ett svampmedel, medan betametason dämpar inflammationen i hörselgången.

Två behandlingar på kliniken

Den randomiserade och dubbelblindade studien genomfördes vid 18 kliniker i USA och Spanien. Totalt ingick 239 privatägda hundar med ensidig eller dubbelsidig extern otit.


Hundarna skulle ha tydliga kliniska tecken på otit och en cytologiskt verifierad dominans av jästsvamp. Förekomsten av bakterier och neutrofiler skulle vara låg. Hundar med bland annat varig otit, skadad trumhinna eller tecken på mellan- eller inneröresjukdom uteslöts.


Samtliga öron rengjordes med koksaltlösning vid studiens början. Därefter fördelades hundarna slumpmässigt till behandling med den aktiva gelen eller placebo i form av koksaltlösning. En milliliter applicerades av klinikpersonalen dag noll och dag sju. Behandlingen gavs alltså inte av djurägaren i hemmet.


Av de 239 hundarna fick 120 den aktiva behandlingen och 119 placebo. Totalt 34 hundar uteslöts senare från effektanalysen, främst eftersom odling inte bekräftade förekomst av jästsvamp. Samtliga hundar ingick däremot i säkerhetsanalysen.

Tydlig skillnad mot placebo

Behandlingen betraktades som framgångsrik om hunden dag 45 hade högst tre poäng på den kliniska skalan OTIS3 och inget enskilt symtom hade försämrats.


I behandlingsgruppen uppnådde 66 av 105 hundar detta mål, motsvarande 62,9 procent. I placebogruppen lyckades behandlingen hos 20 av 100 hundar, eller 20 procent. Skillnaden var statistiskt signifikant.


Antalet jästsvampar var jämförbart i grupperna vid studiens början men betydligt lägre i behandlingsgruppen vid den avslutande undersökningen. Någon statistiskt säkerställd skillnad i förekomsten av bakterier eller neutrofiler sågs däremot inte.


Behandlingseffekten var som störst dag 28, då 73,3 procent av hundarna i den aktiva gruppen uppfyllde kriterierna för framgång. Andelen hade minskat till 62,9 procent dag 45. Bakomliggande orsaker som allergisk sjukdom utreddes eller behandlades inte inom studien, vilket kan ha bidragit till att vissa hundar åter försämrades.

Många lämnade studien i förtid

Totalt lämnade 87 av de 239 hundarna studien före dag 45. Den vanligaste orsaken var att djurägaren eller veterinären bedömde att behandlingen inte hade tillräcklig effekt. Sådana avbrott var mer än dubbelt så vanliga i placebogruppen som bland hundarna som fick gelen. Hundar som lämnade studien på grund av utebliven effekt räknades som behandlingsmisslyckanden.


Placeboanvändningen är en viktig etisk aspekt eftersom hundarna hade en kliniskt tydlig och potentiellt smärtsam otit. Studien hade godkänts av en intern djurvälfärdskommitté och granskats av amerikanska respektive spanska läkemedelsmyndigheter. Djurägarna lämnade skriftligt samtycke och kunde ta hunden ur studien.


Några särskilt formulerade kriterier för räddningsbehandling redovisas inte i artikeln. Hundar kunde lämna studien när veterinären eller ägaren bedömde att otiten utvecklades eller förvärrades.

Möjligen behandlingsrelaterade biverkningar registrerades hos nio hundar i den aktiva gruppen och sju i placebogruppen. Klåda i öronen var vanligast. Fyra hundar som fick gelen hade lätt förhöjda ALT-värden. Någon hörselnedsättning rapporterades inte.

Ingen jämförelse med aktiv behandling

Studien ger stöd för att en kombination av svampmedel och kortikosteroid kan behandla cytologiskt verifierad, jästdominerad otit utan antibiotika.

Resultaten kan däremot inte överföras till otiter med en betydande bakteriell komponent, skadad trumhinna eller förändringar i mellanörat. Cytologi och klinisk bedömning är därför avgörande.

Gelen jämfördes med koksaltlösning, inte med ett annat verksamt svamppreparat eller med enbart kortikosteroid. Studien visar därför att gelen hade bättre effekt än placebo, men inte hur den står sig mot etablerade behandlingar. Uppföljningen begränsades till 45 dagar och ger ingen information om senare återfall eller långsiktig säkerhet.

Finansiären deltog i arbetet

Studien finansierades av Dechra Ltd. Fyra av de fem författarna var verksamma vid olika Dechra-bolag och deltog bland annat i studiens utformning, undersökningar, övervakning och manusarbete. Artikeln anger trots detta att författarna inte hade några intressekonflikter.


Studiens data är inte fritt tillgängliga men kan enligt artikeln begäras ut i den mån de inte omfattas av sekretess. Industrifinansieringen innebär inte i sig att resultaten är felaktiga. Den nära kopplingen mellan finansiären, studieprodukten och flera av författarna gör det ändå särskilt angeläget att resultaten bekräftas genom oberoende studier och jämförelser med andra aktiva behandlingar.


Referens
Zivkovic Baks Z, Baird Heinz H, Grundke S, Thompson C, Garcia R. A Randomised Placebo-Controlled Study to Evaluate the Efficacy and Safety of a Two-Dose Topical Terbinafine and Betamethasone Gel for the Treatment of Yeast (Malassezia pachydermatis) Otitis Externa in Dogs. Vet Dermatol. 2026.