Författarna framhåller särskilt att användningen av klassiska sjukdomsmodeller – där djur infekteras eller skadas för att efterlikna sjukdomsförlopp – bör ses över kritiskt. I takt med att nya tekniker utvecklas finns möjligheten att ersätta eller komplettera djurmodeller. Till exempel med in vitro-metoder, såsom odling av organoider, och in silico-modeller, det vill säga datorsimuleringar av biologiska processer.

Författarna lyfter också vikten av att bättre utnyttja välstrukturerade observationsstudier på naturligt sjuka djur som redan finns inom klinisk veterinärmedicin, i stället för att skapa nya sjukdomsmodeller i experimentella sammanhang.

Som exempel på begränsningarna med nuvarande modeller nämns kronisk njursjukdom (CKD) hos katt, där befintliga experimentella modeller inte fullt ut speglar den komplexa verklighet som ses hos spontant drabbade patienter. Bättre modeller kan inte bara ge mer kliniskt relevanta data, utan också minska behovet av onödiga djurförsök.

Författarna betonar att målet inte är att avskaffa djurförsök helt, utan att anpassa forskningen till 3R-principerna:

  • Replace – ersätta djur där det är möjligt
  • Reduce – minska antalet djur som används
  • Refine – förbättra metoderna för att minska djurens lidande

För veterinärer och forskare som arbetar med kliniska prövningar, läkemedelsutveckling eller etikfrågor inom veterinärmedicin visar artikeln tydligt att förändring både är nödvändig och möjlig. Tekniker som organoider, in silico-modeller och observationsstudier är redan på väg att bli viktiga verktyg även inom veterinär forskning – inte bara inom humanmedicinen.

Läs hela kommentaren här.