Heteroresistens är en förklaring till att en antibiotikabehandling inte fungerar. Fenomenet har klarlagts i detalj i en ny studie som forskare vid Uppsala universitet har genomfört tillsammans med kollegor vid Emory University i USA.
Heteroresistens innebär att majoriteten av bakterierna i provet som tas vid en misstänkt bakterieinfektion är känsliga mot antibiotika, men att det även finns en resistent subpopulation på mindre än en procent som kan växa trots antibiotikabehandling.
I en omfattande studie som är publicerad i tidskriften Nature Microbiology har forskarna både undersökt hur vanligt förekommande heteroresistens är i bakterier som är isolerade från patienter och de underliggande genetiska mekanismerna bakom heteroresistens. Man har kartlagt förekomsten av heteroresistens hos fyra olika bakteriearter som orsakar bakterieinfektioner hos människor mot 28 olika sorters antibiotika. Resultaten visade överraskande att mer än en fjärdedel av de undersökta bakterie- och antibiotikakombinationerna uppvisade heteroresistens.
– Detta tyder på att man tidigare kraftigt underskattat hur vanlig heteroresistens är hos kliniskt viktiga bakterier, säger Hervé Nicoloff, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet och försteförfattare till studien.
Genom olika genetiska undersökningar kunde man också visa att den bakomliggande mekanismen till heteroresistens är en frekvent förekomst av spontana genamplifieringar av olika resistensgener. De bakterieceller som innehöll endast en kopia av dessa gener var känsliga mot antibiotika medan de celler som innehöll flera genkopior var resistenta. Dessa genamplifieringar är instabila vilket leder till att en resistent bakterie snabbt kan återgå till att bli känslig igen. Denna instabilitet leder till att heteroresistens är svårt att upptäcka och studera, vilket är ett problem för sjukhuslaboratorierna när de ska bestämma huruvida en bakterie är känslig eller resistent mot ett visst antibiotikum. Som ett resultat av detta kan bakterier klassificeras som känsliga fastän de är resistenta, vilket kan leda till att fel antibiotika används och behandlingen misslyckas.
– Det är viktigt att man utvecklar och implementerar användningen av förbättrade metoder för att snabbt kunna identifiera förekomsten av heteroresistens hos bakterier, säger Dan I Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
