I programmet Hjälp vi har köpt en bondgård, säsong 2, episod 1, förmedlas en högst tvivelaktig hantering av sjuka djur sett ur ett djurskyddsperspektiv. Det skriver Sveriges Veterinärförbund som har varit i kontakt med producenten från Sveriges Television som står bakom programmet.
I första avsnittet, säsong två, av programmet Hjälp vi har köpt en bondgård, visas en svårt sjuk tacka som behandlas av en person som uppger sig vara oerfaren och osäker avseende hantering av sjuka får. Att inte söka korrekt vård för ett svårt sjukt djur, utan som i det här fallet välja att rådgöra med en annan djurhållare, kan innebära att man bryter mot svensk djurskyddslag.
Sveriges television, som ligger bakom programmet, har via sina sociala medier uppgivit att veterinär kontaktades. Det framgick dock inte i programmet vilket gav en helt felaktig bild av hur man ska agera när ett djur insjuknar.
– Om en veterinär hade kontaktats i det här fallet hade högst troligt råd avseende hantering och behandling inte bestått i att utan föregående undersökning föra ned en sond i matstrupen på djuret, säger professor Susanna Sternberg Lewerin, ordf. i Veterinärmedicinska rådet vid Sveriges Veterinärförbund.
Anläggning av sond är förenat med risker och kräver erfarenhet. Innan en sådan åtgärd vidtas behöver man som veterinär göra en väl avvägd bedömning om bakgrund och orsaker till djurets symtom. I det här fallet var det okänt huruvida djurets symtom berodde på det som kallas ”trumsjuka” varför en sådan behandling kan vara inkorrekt och skapa mer skada än nytta.
– Om sonden eller slangen anläggs på ett felaktigt sätt riskerar luftvägarna att fyllas med vätska vilket kan föranleda en mycket smärtsam och ångestfylld död, säger Susanna Sternberg Lewerin.
– Ett stort antal veterinärer och erfarna djurhållare har hört av sig till förbundet, upprörda över programmets hantering av tackan som kan vara gravt felaktig ur djurskyddssynpunkt. Vi ser det som djupt problematiskt att man väljer att bagatellisera djurhållning och skapa underhållning på djurs bekostnad på det sätt som görs i programmet, säger Tove Särkinen, kommunikationsansvarig kansliveterinär på Sveriges Veterinärförbund.
I Djurskyddslagen, 2 Kap. 3 § framgår att ”[d]en som håller djur eller på annat sätt tar hand om djur ska ha tillräcklig kompetens för att tillgodose djurets behov.” Vidare framgår i 4 Kap. 1 § att ”[e]tt djur som är skadat eller är sjukt ska snarast ges nödvändig vård eller avlivas. […] Om skadan eller sjukdomen är så svår att djuret utsätts för allvarligt lidande som inte kan lindras, ska djuret avlivas. Vid behov ska vården ges av en veterinär eller av någon annan som tillhör djurhälsopersonalen enligt lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.”
Så som förloppet framställs i programmet framgår det tydligt att djurhållaren i detta fall varken har den kompetens som krävs för att bedöma djurets sjukdomstillstånd eller kunskap om hur man bör agera då ett djur blir allvarligt sjukt.
