Den 21 januari välkomnade Veterinärmedicinska föreningens utbildningsutskott Distriktsveterinärerna, Livsmedelsverket och ordförande för Sveriges veterinärförbunds fackliga råd och före detta länsveterinär Kajsa Gustavsson till en temakväll om djurskydd och bekvämlighetsavlivning.
Temakvällen hade sitt ursprung i den diskussion om djurskydd som uppkom då Utbildningsutskottet tillsammans med Djuretiska utskottet arrangerade en diskussionskväll om svensk djurhållning ur olika perspektiv den 6 november 2018. Efter diskussionskvällen skickades en enkät ut till deltagarna där flera hade önskat större möjlighet att diskutera djurskyddsfrågor med en länsveterinär på plats. Därmed var temakvällens syfte att utbilda veterinär- och djursjukskötarstudenter om hur det svenska djurskyddet fungerar i praktiken, men även ge svar på de frågor som studenterna har kring hantering av bekvämlighetsavlivning. Dessutom var tanken att temakvällen skulle ge en inblick i hur djurskyddsärenden hanteras av länsstyrelsen och hur sociala medier påverkar det svenska djurskyddet.
– Flera av oss som var inbjudna hade inte hört uttrycket bekvämlighetsavlivning tidigare och vi var ganska överens om att även om det handlar om avlivning av djur utan sjukdom eller skada så är det inte bekvämt. Varken för djurägare eller veterinär. Och att man som veterinär måste visa djurägaren respekt och inte lägga sten på börda. Ofta är det ändrade levnadsförhållanden som ligger bakom, skilsmässa, sjukdom, dödsfall, vräkning eller att djurägaren hamnar i fängelse, säger Kajsa Gustavsson, länsveterinär på Länsstyrelsen Uppsala län.
Livsmedelsverket arbetar med avlivning av friska djur av ekonomiska skäl. Som officiell veterinär på slakteri anmäler man de fall där man tror att djur utsatts för vanvård. Man ser ingen skillnad på djurskydd för sällskapsdjur eller produktionsdjur eftersom det är samma lagstiftning som ligger till grund.
– Länsstyrelsen skiljer inte på olika typer av avlivning då man som myndighet grundar sina beslut på lagstiftning och lagen inte skiljer på olika typer av avlivning. Juridiskt sätt är ett djur en vara och djurägaren har rätt att avliva utan att uppge orsak. Ur djurskyddssynpunkt är avlivning inte ett problem om det sker på rätt sätt. Däremot ser man problemet att djurägare ibland håller liv i djur som av djurskyddsskäl borde avlivas. Länsstyrelsen kan göra kontroll hos en djurägare där man misstänker att djuren vanvårdas eller försummas. Om djurägaren vägrar släppa in inspektörerna eller är hotfulla kan man få handräckning av polisen. Man kan även omhänderta djur och utfärda djurförbud för vissa djurägare, säger Kajsa Gustavsson.
På temakvällen berättade DV att man alltid frågar djurägaren om de är bekväma med sitt beslut innan man avlivar djuret. Oftast är det ett beslut som de har tänkt igenom ett tag innan de bokar avlivning. Omplacering kan vara svårt framförallt när det gäller vuxna djur som inte är rumsrena eller helt tama. En student tipsade om att man låta en kompis ha en katt som inte är rumsren under en period för att se om det kan vara något i miljön som stressar katten.
På frågan om man som veterinär eller djursjukskötare kan neka att utföra vissa avlivningar så är svaret att ta upp frågan redan under anställningsintervjun. Hittills har detta inte varit en fråga som arbetsgivarna har behövt fundera över då det har ansetts att avlivning är en typ av behandling men frågan kan mycket väl bli aktuell i framtiden.
Från vänster Åsa Lundin, teamchef; Erica Örtenstedt, Officiell veterinär från livsmedelsverket; My Eklund, DDS; Anna Norlin distriktsveterinär från DV och Kajsa Gustavsson från länsstyrelsen.
