Kommunikationsförmåga är en avgörande, men ofta underskattad, del av veterinärens arbete. En ny doktorsavhandling från University of Calgary lyfter fram hur veterinärens sätt att föra samtal kan påverka rådgivningsbesök på mjölkgårdar – och därmed också djurens hälsa.

I avhandlingen From Simulation to Practice: Evaluating the Effect of Communication Skills Training in Bovine Veterinary Medicine undersökte Linda Dorrestein hur träning i kommunikation påverkar veterinärers arbete inom förebyggande djurhälsovård. Projektet kombinerade spelbaserad träning, via Veterinary DialogueTrainer (VDT), med webbaserade föreläsningar riktade till veterinärer som arbetar med nötkreatur i Belgien.

Resultaten visar att veterinärerna blev skickligare på att bygga partnerskap och ge tydlig information till lantbrukare. Men avhandlingen blottlägger också en viktig svaghet: veterinärerna hade svårt att identifiera och förstå lantbrukarnas underliggande motiv och mål, särskilt när dessa inte uttrycktes rakt ut. Det ledde i vissa fall till att veterinären gav goda råd som lantbrukaren sedan inte följde.

Öppna frågor bjuder in till samtal

En konkret iakttagelse var att veterinärerna ofta ställde slutna frågor – till exempel ”Har du några problem med klövhälsan?” – snarare än öppna frågor som bjuder in till ett bredare samtal om gårdens utmaningar. Detta begränsade djupet i dialogen och minskade möjligheten att fånga upp lantbrukarens egna prioriteringar.

Linda Dorrestein visar också att medan spelbaserad träning förbättrade vissa tekniska färdigheter, krävdes mer interaktiv och reflekterande träning för att utveckla förmågan till aktivt lyssnande, empati och gemensamt problemlösande. Därför föreslår hon en bredare satsning på kommunikationsträning, där praktiska övningar och feedback integreras i veterinärutbildningen och i fortbildningen för praktiserande veterinärer.

Avhandlingen är också intressant ur ett större perspektiv. Den knyter samman filosofiska idéer om partnerskap, lyssnande och gemensamt beslutsfattande med konkreta verktyg för vardagens veterinärarbete – och pekar på hur veterinären kan utvecklas från expert till samarbetspartner i hälsoarbetet på gården.

Läs hela avhandlingen här.