Fenomenet, som i studien benämns ”animal abuse by falsification” (AAF), innebär att en djurägare fabricerar eller framkallar sjukdom hos ett djur för att få uppmärksamhet eller sympati. Trots paralleller till det som inom humanmedicin kallas Münchhausen by proxy är kunskapen inom veterinärmedicinen begränsad.

I den nederländska enkätstudien deltog 88 veterinärer och djursjukvårdare. En majoritet uppgav att de kände till fenomenet, men endast en liten andel hade fått någon form av utbildning i ämnet. Samtidigt ansåg drygt hälften att de sannolikt stött på fall i klinisk verksamhet.

Typiska varningssignaler som lyftes fram handlade i hög grad om djurägarens beteende snarare än om medicinska fynd. Exempel var återkommande besök utan tydlig diagnos, motsägelser mellan anamnes och kliniska fynd samt ovanligt stort fokus på sjukdom. Kombinationer av flera sådana tecken ökade sannolikheten att misstänka AAF.

Trots detta var rapporteringen mycket låg: över 90 procent uppgav att de aldrig anmält ett misstänkt fall. De främsta hindren var brist på kunskap, osäkerhet kring identifiering och oro för att bryta klientsekretess. Även avsaknad av tydliga riktlinjer lyftes som ett problem.

Författarna menar att ökad kunskap och tydligare stöd till veterinärer skulle kunna förbättra både upptäckt och hantering av dessa fall. De pekar också på att fenomenet kan ha bredare betydelse, då liknande beteenden i vissa fall även kan drabba barn inom samma hushåll.

Sammantaget visar studien att djurmisshandel genom sjukdomsförfalskning sannolikt är mer utbredd än vad rapporteringen antyder. Och att veterinärens roll i att identifiera dessa fall kan vara avgörande.

Referens: van Herwijnen IR, van Helvoort DGL, Reinders N, Vinke CM (2026) Animal abuse by falsification–Recognition amongst the veterinary profession in The Netherlands. PLoS One 21(4): e0345067.