Patienterna kom till Anicura Djursjukhuset Bagarmossen i Stockholm i november 2025. Alla hade akut insättande feber, nedsatt aptit och en smärtsam, förstorad perifer lymfknuta. Hos den ena hunden var en preskapulär lymfknuta drabbad, medan katten och den andra hunden hade inflammation i en popliteal lymfknuta.

Symtomen varierade. Den första hunden hade kräkts, katten var trött och hade svullnad i ett bakben, och den andra hunden sökte för bakbenshälta. Hos katten hittades inga sår eller tecken på abscess som kunde förklara förändringarna.

Odling gav diagnosen

Finnålsaspirat från lymfknutorna visade neutrofil inflammation hos samtliga patienter. Intracellulära bakterier sågs i två av fallen. Hos den första hunden kunde inga bakterier identifieras cytologiskt, men även där gav odlingen växt av Y. pseudotuberculosis i renkultur.

Fyndet är en viktig diagnostisk poäng: avsaknad av synliga bakterier i ett cytologiskt prov utesluter inte bakteriell infektion. Bakteriernas utseende kunde dessutom vara svårtolkat. I vissa preparat sågs både stavliknande och mer kockliknande former, trots att odlingen visade en enda bakterieart.

Artbestämning och resistensundersökning utfördes på djursjukhusets laboratorium och bekräftades därefter av SVA.

Snabb förbättring efter behandling

De tre isolaten var känsliga för bland annat ampicillin. En av hundarna och katten behandlades inledningsvis med intravenöst ampicillin och därefter med amoxicillin peroralt. Den andra hunden fick amoxicillin peroralt från början. Den sammanlagda behandlingstiden var 9–12 dagar.

Alla tre förbättrades snabbt och rapporterades tillfriskna. Uppföljningen varierade dock mellan patienterna och omfattade både återbesök och ägaruppgifter. Författarna konstaterar också att det saknas etablerade riktlinjer för behandlingstid vid yersinios hos hund och katt. De tre fallen ger därför kliniska erfarenheter, men kan inte fastställa en optimal behandlingsregim.

Gemensam smittkälla kunde inte påvisas

Y. pseudotuberculosis är en zoonotisk bakterie som förekommer hos bland annat vilda fåglar och gnagare. Den kan överleva i miljön och växa vid låga temperaturer.

Djuren bodde omkring två till tre mil från varandra och hade ingen känd inbördes kontakt. Ingen fick enligt ägarna råfoder, och de åt inte torrfoder från samma tillverkare. Utomhusmiljön diskuterades som en möjlig smittkälla, men något gemensamt ursprung kunde inte fastställas.

Fallrapporten beskriver således en tidsmässig ansamling av ovanliga infektioner, utan att belägga ett gemensamt utbrott. För smådjursveterinärer är den framför allt en påminnelse om att överväga bakteriell infektion vid akut, smärtsam lymfadenit med feber – och att låta odling komplettera cytologin.

Referens

Brandeker E, Jensen SO. Unilateral septic neutrophilic lymphadenitis caused by Yersinia pseudotuberculosis in two dogs and one cat in Stockholm during a 16-day period in November 2025. Vet Rec Case Rep. 2026;14(4):e70597.