Klebsiella pneumoniae kan förekomma utan att orsaka sjukdom, men bakterien kan också ge allvarliga infektioner, bland annat i urinvägar, lungor och blod. Särskilt bekymmersamma är stammar som utvecklat resistens mot flera typer av antibiotika.

I den nya studien analyserade forskare vid Bournemouth University och University Hospitals Dorset 712 K. pneumoniae-genom från hundar och katter och jämförde dem med drygt 38 000 genom från bakterier isolerade från människor. Materialet från sällskapsdjuren omfattade 263 olika sekvenstyper.

Resistensgener hos nästan hälften

Av de 706 isolat där geografiska uppgifter fanns tillgängliga bar 42,9 procent på gener för ESBL, medan 13,9 procent bar på karbapenemasgener. Sammantaget hade närmare hälften, 48,9 procent, minst en av dessa typer av resistensgener. Karbapenemer används bland annat vid behandling av svåra infektioner med bakterier som är resistenta mot flera andra antibiotika.

Forskarna såg också tydliga skillnader mellan hundar och katter. Bland isolaten från katter klassificerades 80 procent som multiresistenta eller extensivt resistenta, jämfört med 56,3 procent av isolaten från hundar. Kattisolaten hade dessutom oftare gener för såväl ESBL som karbapenemaser. En förklaring var att vissa internationellt spridda högriskkloner var vanligare bland proverna från katt.

Stor överlappning med bakterier hos människor

När forskarna jämförde materialet från sällskapsdjuren med 38 106 K. pneumoniae-isolat från människor visade sig överlappningen vara stor. Drygt 87 procent av isolaten från hund och katt tillhörde sekvenstyper som också hade påvisats hos människor. Bland dessa fanns flera välkända högrisklinjer, exempelvis ST307, ST11, ST15 och ST147.

Forskarna studerade ST147 närmare och fann en grupp multiresistenta bakterier från hundar, katter och människor som genetiskt stod mycket nära varandra. I vissa fall skilde bara ett fåtal genetiska förändringar mellan isolat från djur och människor.

Resultaten visar däremot inte att bakterierna har överförts direkt mellan djur och människor. Utan epidemiologiska uppgifter går det varken att fastställa smittväg eller säga varifrån bakteriestammarna ursprungligen kommer. Forskarna beskriver fynden som tecken på att närbesläktade resistenta bakterier cirkulerar i både djur- och människopopulationer.

Sällskapsdjur bör ingå i övervakningen

Ett annat viktigt fynd var att multiresistenta bakterier inte enbart förekom i prover kopplade till infektion. Även friska eller koloniserade djur kan alltså bära på sådana bakterier utan att själva vara sjuka. Det gör sällskapsdjuren relevanta i ett bredare One Health-perspektiv på antibiotikaresistens.

Forskarna framhåller därför behovet av att inkludera hundar och katter i den genomiska övervakningen av antibiotikaresistens. Samtidigt betonar de att resultaten inte innebär att djurägare behöver betrakta sina husdjur som en smittorisk. Studien bygger dessutom på offentligt tillgängliga genomdata, där provtagningen varierar mellan länder och där kliniska uppgifter inte alltid finns tillgängliga.

Källa: Fordham et al. Companion Animals Harbour Globally Circulating Human-Associated Klebsiella pneumoniae Lineages and High-Risk Antimicrobial Resistance Clones. Transboundary and Emerging Diseases, 2026.