En ny doktorsavhandling från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) visar att mjölkgårdar med förekomst av antikroppar mot Mycoplasma bovis har både högre kalvdödlighet och lägre mjölkproduktion jämfört med smittfria gårdar. Resultaten pekar på vikten av tidig diagnostik och förebyggande smittskyddsarbete.

– När jag undersökte sambandet mellan antikroppsstatus och hälsa kunde jag se att de tankmjölkspositiva gårdarna hade högre kalv- och ungdjursdödlighet jämfört med negativa gårdar, säger doktoranden Emma Hurri, biträdande statsveterinär vid SVA.

Undersökningen omfattade Sveriges cirka 3 000 mjölkbesättningar, där tankmjölksprov visade att fem procent av gårdarna hade antikroppar mot bakterien – med stora geografiska variationer. I 80 procent av dessa fall kunde bakterien också påvisas hos kalvarna.

Förekomsten av M. bovis kopplas tydligt till både sämre djurhälsa och lägre mjölkproduktion. I sin studie kunde Emma Hurri visa att kor utan antikroppar i genomsnitt producerade 404 kilo mer mjölk per mjölkningsperiod.

– Kan kalvhälsan förbättras har det stor betydelse för tillväxt och produktion under hela djurets liv. För gårdar som regelbundet köper in kalvar finns stora möjligheter till både kostnadseffektivitet och friskare djur.

Mycoplasma bovis har ökat i svenska nötkreatursbesättningar under de senaste 15 åren, framför allt i form av lunginflammationer hos kalvar. Bakterien är svårbehandlad – ofta krävs antibiotika, men infektioner kan bli kroniska. För kor innebär smittan risk för juverinflammation, där effektiv behandling saknas. Något vaccin finns inte i dagsläget.

Enligt avhandlingen kan ett kontrollprogram – med rutiner för provtagning och smittskydd – både minska spridningen och öka djurens välfärd. Dessutom visar forskningen att prover från individuella kor, som ett komplement till tankmjölksprov, ökar chansen att identifiera smittade besättningar.

– Att förebygga infektioner är avgörande. Friska djur behöver inte antibiotika, konstaterar Emma Hurri.