Den aktuella hunden, en ung blandras, hittades avliden tillsammans med fyra andra hundar i ett bostadshus som brunnit. Vid den rättsveterinärmedicinska undersökningen noterades stora mängder sot på pälsen, särskilt över huvud och extremiteter, vilket tyder på att hunden rört sig genom den rökfyllda miljön.

Munslemhinnan var körsbärsröd och täckt av sotpartiklar; även tänder, tunga och yttre hörselgången bar tydliga spår av sotdeposition. På sidan där hunden hade legat var pälsen renare, något som ytterligare visar hur sotfördelningen kan ge information om djurets kroppsläge under exponeringen.

I trakean sågs ett helt annat och mer dramatiskt fynd: hela luftstrupen var fylld med ett svartgrått, skummigt material. Detta överensstämmer med att hunden andats in mycket stora mängder het och partikeltät rök strax före dödsfallet. I magsäcken identifierades dessutom svartfärgat innehåll som tydde på att djuret svalt sot från luftvägarna.

Histologiska och toxikologiska resultat

De mikroskopiska förändringarna bekräftade en omfattande inhalationsskada. Lungorna uppvisade uttalat pulmonärt ödem, hyperemi och förekomst av sot i både luftvägar och alveoler. Trakeaslemhinnan var skadad med epitelförluster och kraftig sotbelastning. Skador observerades även i andra organ, bland annat lever, njurar och hjärna, vilket speglar den systemiska hypoxi som följer av kolmonoxidexponering.

Toxikologiskt kunde dödsorsaken fastställas med stor säkerhet. Kolmonoxidhalten i blodet uppgick till 68,67 procent karboxyhemoglobin (CHOb, som bildas när kolmonoxid tas upp av hemoglobin), ett värde som är förenligt med akut och fatal intoxikation. Detta bekräftar att hunden var vid liv och aktivt andades in brandgaser i slutskedet.

Betydelsen av en rättsveterinär metodik

Artikeln understryker vikten av ett systematiskt och metodiskt angreppssätt vid misstänkta brandrelaterade dödsfall hos djur. Kombinationen av anamnes, makroskopiska fynd, histopatologi och toxikologi är avgörande för att skilja mellan antemortem och postmortem exponering.

Särskilt förekomsten av sot i de djupa luftvägarna och i magsäcken är starkt stöd för att djuret levde under brandförloppet, medan blodanalysen av COHb utgör ett centralt objektivt bevis för dödsorsaken.

Den detaljerade dokumentationen i detta fall gör det till ett värdefullt kunskapsunderlag för både kliniskt verksamma veterinärer och myndighetsveterinärer som arbetar med tillsyn, räddningsinsatser och rättsutredningar.

Referens
Aleksić Radojković J, Nićković E, Davidov I, Nešić V, Vracević D, Đorđević S, Davitkov D. Smoke inhalation injuries in a dog: case report. Arch Vet Med. 2025;18(2):1–16.