I denna prospektiva studie ultraljudsundersöktes 40 hanhundar utan genitourinär sjukdom, varav både intakta och kastrerade individer ingick. Studien visar att ductus deferens kunde identifieras i 97,5 procent av fallen, främst i prostataregionen. På ultraljud framträder strukturerna som parvisa, hypoechoiska rör med tydliga hyperechoiska begränsningar – ibland med karaktäristisk ”target”-bild i tvärsnitt.

Resultaten utmanar en vedertagen uppfattning i litteraturen: att ductus deferens hos hund bara är synlig vid patologisk förstoring. Det kan ha betydelse i flera kliniska situationer.

Bilddiagnostiskt kan kännedom om ductus normalutseende hjälpa till att undvika feltolkningar – exempelvis att den förväxlas med ureter, uterus masculinus eller kärl. Inom reproduktionsmedicin öppnar studien för möjligheten att mer systematiskt bedöma ductus vid infertilitet och misstänkt obstruktion.

Kirurger som arbetar i prostatans eller inguinalregionens närhet kan också ha nytta av att känna till anatomin och variabiliteten i storlek – inte minst för att undvika oavsiktlig skada.

Studien visar att ductus är tunnare hos kastrerade hundar, vilket kan spegla hormonell atrofi. Däremot påverkade inte reproduktionsstatus sannolikheten att strukturen kunde identifieras.

Författarna efterlyser fler studier, särskilt hos hundar med sjukdomar i urogenitalapparaten, för att undersöka strukturers diagnostiska värde vid exempelvis infektion, tumör eller aplasi.

Läs artikeln i sin helhet här. Laddas ner som pdf. (https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC12137774/pdf/VRU-66-0.pdf)

Ductus deferens på ultraljud hos hund (friska individer)
  • Synlighet: Identifierades hos 97,5 % av hundarna i minst en lokalisation.
  • Bästa lokalisationer: Prostataregionen i tvärsnitt (location 2) och längdsnitt (location 1).
  • Utseende: Parvisa hypoechoiska strukturer med tunna hyperechoiska linjer.
  • Storlek: Median 2,4 mm (intakta) respektive 1,7 mm (kastrerade); varierar med kroppsvikt.
  • Relevans: Viktigt att känna till normalutseendet för att undvika feltolkning, underlätta reproduktionsutredning och öka precisionen vid kirurgi i prostatans närhet.