Underlaget bygger på den årliga räkningen Vinterfåglar inpå knuten, som arrangeras av BirdLife Sverige i slutet av januari. Tusentals observationer från trädgårdar runt om i landet rapporteras in av allmänheten. Forskaren Robert Söderlund, SVA, har jämfört antalet grönsiskor, gråsiskor och domherrar med antalet katter som senare diagnostiserats med salmonellainfektion.

Redan 2019 föreslog forskargruppen att fågelräkningen skulle kunna användas som ett prognosverktyg för att förutsäga säsongens smittryck. Sambandet har visat sig vara förvånansvärt stabilt över tid, även om enskilda år avviker.

De mest uttalade smittåren under perioden var 2018, 2019 och 2024, då inflödet av framför allt gråsiskor var stort. Även år med många grönsiskor, som 2020 och 2022, sammanföll med ökad förekomst av salmonella hos katt. Domherren uppvisar däremot mer stabila populationsnivåer och tycks inte driva variationerna på samma sätt.

– Det finns förstås en väldigt lång lista på felkällor och problem. Till exempel slog prognosen fel 2017, och det blev mycket färre smittade katter än förväntat. Men korrelationen mot antalet av de här ”invasionsflyttande” arterna är ändå fin under den här perioden, säger Robert Söderlund.

Den variant som orsakar så kallad småfågelsalmonella tillhör serotypen Salmonella Typhimurium och kan infektera katt, människa och lantbrukets djur. Under år med högt smittryck hos katt ses även en ökning av humana fall.

Med hjälp av helgenomsekvensering kan SVA i dag identifiera och jämföra specifika salmonellavarianter på detaljnivå. Det ger förbättrade möjligheter att följa smittvägar mellan vilda fåglar, sällskapsdjur och människa – och att analysera hur olika varianter etablerar sig i olika värddjur.

Årets låga förekomst av siskor talar i nuläget för ett mer begränsat smittryck, men den slutliga bilden klarnar först när årets fall summerats