Förlossningsproblem – hög dödlighet bland kattungar
En ny studie från SLU ger fördjupad insikt i förlossningsproblem hos katter, särskilt hos raskatter. Trots att honorna i de flesta fall överlever, är dödligheten bland kattungarna hög – över 40 procent. Studien lyfter även behovet av kirurgiska insatser, ofta i form av kejsarsnitt, samt de utmaningar som finns i att tidigt upptäcka komplikationer.
Publicerad 2025-07-01
Förlossningsproblem, eller dystoki, förekommer hos 3–8 procent av alla dräktigheter hos raskatter. Det saknas säker statistik för huskatter, men även de drabbas. Orsakerna till dystoki är ännu inte fullt kartlagda.
För att bättre förstå problematiken genomförde forskare vid SLU en retrospektiv studie av 111 fall som behandlats vid Universitetsdjursjukhuset i Uppsala.I studien ingick 107 honkatter som inkommit till djursjukhuset med konstaterade förlossningsproblem.
Studien visar att dödligheten bland kattungarna var 40,9 procent. Endast en honkatt avled under en pågående kejsarsnittsoperation. I 82 procent av fallen behandlades katterna kirurgiskt med kejsarsnitt. I nästan hälften av dessa fall (47 procent) valde man att samtidigt kastrera honkatten.
Medicinsk behandling med värkförstärkande medel prövades i 30 fall, med lyckat utfall i endast elva. En viss andel av honorna visade sig lida av hypokalcemi – en möjlig förklaring till svaga värkar. Dessutom noterades ett samband mellan högt blodsocker hos honkatten och ökad dödlighet bland ungarna.
En intressant och något oväntad slutsats var att hur länge förlossningen pågått innan katten togs in till sjukhuset inte visade någon signifikant påverkan på ungarnas dödlighet. Forskarna är dock tydliga: detta betyder inte att djurägare ska vänta. Tidig veterinärkontakt är avgörande för att minska risken för komplikationer och för att kunna erbjuda snabb och korrekt behandling.
Värksvaghet, ofta i kombination med andra faktorer som näringsstatus, mineralbalans och blodsockernivåer, var den mest frekventa orsaken till förlossningsproblem i studien. Detta pekar på vikten av att ha ett brett diagnostiskt perspektiv och att överväga både medicinska och kirurgiska alternativ vid behandling.
Studien understryker vikten av att:
- Ha god beredskap för att utföra akuta kejsarsnitt vid misstänkt dystoki.
- Beakta metabol status (särskilt kalcium- och glukosnivåer) hos dräktiga katter.
- Informera kattägare om vikten av att söka vård i tid, även om förlossningen verkar gå långsamt.
- Diskutera eventuell kastrering i samband med kirurgisk intervention.
Det behövs mer forskning inom området för att förbättra både diagnostik och behandling. Under tiden kan studiens resultat fungera som ett praktiskt stöd för veterinärer i mötet med dräktiga katter.
