Forskarna analyserade arkiverade biopsier som hade tagits i samband med klinisk utredning. Med immunhistokemi identifierade de olika typer av immunceller i vävnaden. Därefter använde de klusteranalys för att gruppera biopsier med liknande fynd.

  • T-cellsdominerad inflammation. I den största gruppen trängde inflammationsceller in i muskelfibrerna, och muskelfibernekros var vanlig. Här fanns både polymyosit och infektiös myosit.
  • B-cellsdominerad inflammation. Inflammationen var mer utspridd och muskelfibernekros mindre vanlig. Gruppen omfattade både tuggmuskelmyosit och polymyosit som drabbade benmuskulaturen.
  • Uttalad fibros. I den tredje gruppen sågs utbredd inflammation, ungefär lika mycket T- som B-celler och betydande bindvävsomvandling. Författarna tolkar det som ett mönster vid långt gången sjukdom.
  • Inflammation i och kring blodkärl. Den minsta gruppen uppvisade ett mönster förenligt med vaskulit. Även här dominerade B-celler, men muskelfibernekros var ovanlig.

Vävnadsmönstret behöver tolkas tillsammans med andra fynd

Att infektiös myosit och polymyosit kunde hamna i samma grupp visar varför biopsifynd behöver vägas samman med den kliniska bilden och övrig diagnostik. Liknande vävnadsförändringar kan förekomma vid olika bakomliggande orsaker.

Kooiker utgjorde 39 av 162 hundar, och grupperingen förändrades när forskarna gjorde om analysen utan dem. Fyra fall flyttades dessutom manuellt efter en bedömning av den samlade vävnadsbilden. För att avgöra om indelningen kan vägleda behandlingsval eller prognos behöver den prövas i ett oberoende material och kopplas till hur hundarna svarar på behandling och hur sjukdomen utvecklas över tid.

Referens: Alf V, Kolb N, Zablotski Y, Mandigers PJJ, Matiasek K, Rosati M. Approaching canine inflammatory myopathy by cluster analysis: an immunohistopathological observational study. Front Vet Sci. 2026;13:1929939