Studien genomfördes vid ett tyskt veterinärlärosäte och omfattade studenter före och efter avslutade kliniska rotationer. Forskarna utvärderade både faktisk kunskap och självupplevd kompetens inom ett antal områden, däribland diagnostik, tolkning av laboratorieresultat, neurologisk undersökning och oftalmologi.

Resultaten visade att studenternas teoretiska kunskaper endast ökade marginellt efter den kliniska träningen. Samtidigt var den självupplevda kompetensen i flera fall låg, särskilt inom mer komplexa kliniska moment. I vissa områden noterades till och med en minskad tilltro till den egna förmågan efter genomförda rotationer, något som forskarna tolkar som en effekt av ökad insikt om yrkets komplexitet.

En central slutsats i studien är att självupplevd kompetens inte alltid speglar faktisk kunskap. Forskarna betonar att känslan av professionell trygghet och självförtroende spelar en avgörande roll för hur studenter senare hanterar kliniska beslut, ansvar och osäkerhet i yrkesrollen.

Författarna menar att resultaten väcker frågor om hur klinisk utbildning är utformad och hur studenter får återkoppling på sitt kunnande. De efterlyser mer strukturerad handledning, tydligare lärandemål och bättre stöd i övergången från student till självständig yrkesutövare.

Studien bidrar därmed till en växande internationell diskussion om veterinärutbildningens roll i att inte bara förmedla kunskap, utan också bygga långsiktig professionell trygghet.

Referens:
Jensen, K.C., Kleinsorgen, C. och Karbe, G.T. Evaluation of Knowledge, Self-Assessment of Skills and Self-Perception in the Role of Small Animal Practitioner of Veterinary Students Before and After a Structured Clinical Rotation. Veterinary Sciences, 2026; 13(2): 113.