Forskarna analyserade blod från 159 hundar i Khon Kaen-provinsen. Av dessa var 23 hundar infekterade med Babesia canis vogeli, bekräftat genom DNA-sekvensering. Mikroskopi upptäckte parasiten i 19 av de 23 infekterade hundarna, vilket motsvarar 11,9 procent av hela hundpopulationen i studien. Med PCR ökade antalet upptäckta fall till samtliga 23 hundar, det vill säga 14,5 procent av populationen.

Två olika PCR-primerpar jämfördes. Babf/Babc visade högst träffsäkerhet och identifierade samtliga infekterade hundar (100 % sensitivitet). Bab7/Bab9 missade ett av fallen (95,7 % sensitivitet), men hade den särskilda fördelen att den också kunde påvisa den närbesläktade parasiten Hepatozoon canis.

För veterinärer i Europa ligger värdet i att studien tar upp diagnostikens styrkor och begränsningar snarare än i den lokala epidemiologin i Thailand. Medan B. canis vogeli är vanlig i Asien, är det i Europa framför allt B. canis canis som förekommer. Oavsett art kan PCR bidra till att upptäcka infektioner som mikroskopi missar, särskilt i tidiga eller subkliniska stadier.

Referens
Kusumasri CAP, Phuektes P, Fungbun N. Comparative molecular detection and phylogenetic analysis of Babesia canis vogeli in naturally infected dogs using two 18S rRNA primer sets in Khon Kaen, Thailand. Vet World. 2025;18(9):2663–2677. doi:10.14202/vetworld.2025.2663-2677.

Babesia canis vogeli vs Babesia canis canis
  • Babesia canis vogeli är den vanligaste varianten i Asien och sprids av brun hundfästing (Rhipicephalus sanguineus). Den anses oftast vara den minst virulenta formen och kan ge milda till måttliga symtom.
  • Babesia canis canis är den variant som främst förekommer i Europa, spridd av fästingen Dermacentor reticulatus. Den är mer aggressiv och kan orsaka allvarlig sjukdom med hög feber, anemi och risk för dödlig utgång.
  • Båda infektionerna kan vara svåra att diagnostisera kliniskt eftersom symtomen överlappar med andra fästingburna sjukdomar. Därför har PCR och artbestämning en viktig roll vid misstänkt babesios.