Bakgrunden är att länsstyrelserna har det formella ansvaret för att hantera djur som omhändertas enligt djurskyddslagstiftningen, men i praktiken utförs en stor del av arbetet av ideella eller halvprofessionella katthem.

I studien framgår att arton av tjugoen länsstyrelser har avtal med katthem och att ersättningsmodellerna varierar kraftigt. Vissa avtal gäller per katt och dygn, andra per ärende, och flera katthem beskriver att ersättningen inte täcker kostnaderna för vård, foder eller personalinsatser. Samtidigt berättar länsstyrelserna att avtalen är en nödvändig lösning för att snabbt kunna ordna plats åt omhändertagna djur.

Otydlighet kring roller och ansvar

Ett återkommande tema i studien är osäkerheten kring rollfördelningen. Flera katthem beskriver situationer där de förväntas hålla beredskap dygnet runt för att ta emot akuta ärenden, trots att ersättningen inte tar hänsyn till denna kontinuerliga tillgänglighet.

Andra berättar att de ibland får fatta beslut om avlivning eller vårdinsatser i situationer där myndighetsbesluten dröjer, vilket skapar både etiska och juridiska frågor. Länsstyrelserna å sin sida framhåller att samarbetet ofta fungerar väl, men att resursbrist och geografiska skillnader påverkar möjligheten att agera snabbt och enhetligt.

Studien visar också att katthemmen ofta tar över ägandet av omhändertagna katter för att förkorta processen och undvika att djuren stannar länge i myndighetsärenden. Detta för med sig ett omfattande ansvar för katthemmens del, både ekonomiskt och administrativt, samtidigt som det påskyndar möjligheten att omplacera katten i ett nytt hem.

Ett system i behov av utveckling

Författarna lyfter att trots god vilja hos både katthem och myndigheter finns det strukturella problem som påverkar djurvälfärden. Ersättningsnivåer, otydlig ansvarsfördelning och brist på långsiktiga samarbeten nämns som hinder för ett hållbart system. Studien understryker att katternas situation i Sverige är starkt beroende av hur dessa samarbeten fungerar i praktiken och att katthemmens roll ofta är större än vad som formellt framgår av lagstiftningen.

För veterinärer ger studien en värdefull inblick i de organisatoriska och sociala processer som ligger bakom många av de katter som kommer in till kliniker, djursjukhus och myndigheter. Den visar också hur djurvälfärd, juridik och praktiskt omhändertagande hänger samman, och varför samarbetet mellan katthem och myndigheter är avgörande för att förbättra situationen för Sveriges hemlösa katter.

Referens:
Lundmark Hedman F, Karlsson M, Yngvesson J. The role of feline shelters in stray cat management: perceptions and practices of animal shelters and authorities in Sweden. Front Anim Sci. 2025;6:1629711.