On-farm emergency slaughter (OFES) innebär att ett djur som är skadat eller sjukt, och inte kan transporteras, avlivas på gården men köttet tas tillvara. Praktiken är tillåten i Norge och inom EU, men används i mycket liten omfattning i de flesta länder. Till skillnad från Norge, där OFES används i omkring cirka 4,2 procent av nötkreatursslakten, är det till exempel ovanligt i Sverige. Begränsningar i regelverk, ekonomi och teknik bidrar till att OFES ännu inte blivit en etablerad praxis här.

I den aktuella studien analyserades 2 229 OFES-fall från fyra norska slakterier under 2018. För 2 028 fall kunde tiden från veterinärens intygande till själva avlivningen beräknas. Hälften av djuren dödades inom 2,5 timmar och tre fjärdedelar inom 4,25 timmar. Samtidigt fanns en liten men betydelsefull minoritet – fem procent – som fick vänta över 20 timmar.

Resultaten visar också skillnader beroende på orsak till OFES. Djur med obstetriska problem (till exempel kalvningssvårigheter) avlivades snabbare än andra, medan liggande djur (recumbent cattle) fick vänta längst. Forskarna tolkar detta som att viss prioritering sker, beroende på typ av skada eller sjukdom.

Studien är troligen den första i sitt slag och ger ett vetenskapligt underlag för diskussionen om hur OFES bör hanteras i praktiken. Den pekar på att även om de flesta djur avlivas relativt snabbt, finns det situationer där väntetiden blir lång, vilket innebär en påtaglig risk för lidande.

Referens:
Skúladóttir G, Holmøy IH, Martin AD. Time to death for on-farm emergency slaughtered cattle in Norway. Prev Vet Med. 2025;226:107495. doi:10.1016/j.prevetmed.2025.107495.
(https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0167587725002557)