Veterinärens uppdrag på slakteriet omfattar betydligt mer än att bedöma om köttet är tjänligt som livsmedel. Kontrollen sträcker sig från djurens ankomst och tillstånd före slakt till bedövning, avlivning och undersökning av slaktkroppar och organ.

Johanna Karg och hennes kollegor undersökte hur officiella veterinärer i Österrike ser på detta arbete och sin plats inom yrkeskåren. Forskarna genomförde semistrukturerade intervjuer med 20 veterinärer från sex delstater. Deltagarna arbetade vid slakterier för nötkreatur och grisar. Fyra arbetade enbart med slakterikontroll, medan övriga också hade andra veterinärmedicinska uppdrag.

Trygg inkomst och ett meningsfullt uppdrag

Deltagarna hade ofta valt veterinärutbildningen för att hjälpa djur. Slakteriarbetet hade däremot sällan varit den ursprungliga karriärplanen. Ekonomisk trygghet och förutsägbara arbetstider var viktiga skäl att söka sig dit. För vissa gav uppdraget en stabil inkomst medan de byggde upp en egen praktik.

Samtidigt beskrev veterinärerna ett starkt engagemang för djurvälfärd och livsmedelssäkerhet. De såg möjligheten att förebygga lidande vid slakt som en viktig del av veterinärens ansvar. Några framhöll också hur fynd vid köttbesiktningen kompletterade kunskapen om djurens hälsa i besättningarna.

Samarbeta och samtidigt kontrollera

Vardagen krävde fungerande relationer med slakteriets personal. Veterinärerna arbetade sida vid sida med dem och uttryckte både respekt och solidaritet inför deras krävande arbetsvillkor. Samtidigt skulle de granska arbetet, ingripa vid brister och upprätthålla ett professionellt avstånd.

Kollegor kunde ge praktiskt och känslomässigt stöd, men deltagarna beskrev också motsättningar inom veterinärgruppen och otillräcklig uppbackning från myndigheterna. Erkännande från slakteriledning, djurleverantörer och konsumenter upplevdes som begränsat. Den som underkände en slaktkropp kunde möta missnöje, medan ett väl utfört kontrollarbete sällan ledde till uppskattning.

En del av veterinärmedicinen

Flera deltagare menade på att köttbesiktning är en självklar del av veterinärmedicinen. Ändå upplevde de att klinisk behandling av djur betraktades som yrkets kärna, medan slakterikontrollen sågs som ett mindre attraktivt sidospår. Även vissa deltagare beskrev sin kliniska verksamhet som den huvudsakliga yrkesidentiteten.

Forskarna visar på behovet av att uppmärksamma denna yrkesroll i veterinärutbildningen och i arbetet med att behålla personal. Studien beskriver dock erfarenheter hos en begränsad grupp frivilliga deltagare, inte hur vanliga upplevelserna är bland alla officiella veterinärer. Inga veterinärer från fjäderfäslakterier deltog, och de österrikiska arbets- och anställningsformerna skiljer sig från de svenska.

Veterinärens roll i livsmedelskedjan är temat för SVT 9/2026. Där får vi också möta en svensk officiell veterinär och följa arbetet ur ett svenskt perspektiv.

Referens
Karg J, Salloch S, Dürnberger C. Veterinarians on the margins? A qualitative interview study on the professional identity of official veterinary inspectors working in slaughterhouses in Austria. BMC Vet Res. 2026.