Två näbbvalar strandade vid Åsa i Halland i början av augusti. Kustbevakningen lyckades då hjälpa dem ut på djupare vatten. Ett par dagar senare hittades den ena – en ung hona på 536 kilo och cirka 3,5 meter lång – död i Frillesås, strax söder om Kungsbacka.

Samma helg upptäcktes en mindre näbbval, omkring 2,75 meter lång, död på Läsö i Danmark. En första analys visar att den svenska näbbvalen inte hade några tecken på sjukdom.

– Vår undersökning visar att näbbvalen var i fint skick, med bra hull och utan sjukliga förändringar. De skador som syns är ytliga och orsakade av strandningen eller uppkom efter döden, säger Moa Naalisvaara Engman, marinbiolog på Statens veterinärmedicinska anstalt.

Huvudet har skickats för CT-skanning och prover har tagits för att undersöka om miljögifter, genetik eller infektionssjukdomar kan ha spelat en roll. Strandningar av Sowerbys näbbval är mycket ovanliga i Sverige.

– Under mer än hundra år har vi bara fått in åtta individer tidigare. De lever vanligtvis på stora djup i Atlanten, så varför de ibland hamnar i grunda vatten är fortfarande en gåta, säger Anna Roos, intendent på Naturhistoriska riksmuseet.

Frekvensen av strandade valar verkar ha ökat under de senaste tio åren. Tidigare fall i Sverige inkluderar tre valar på Bjärehalvön 2024, en individ i Blekinge 2015, tre i Åbyfjorden 2019 och en traumaskadad val som avlivades vid Öckerö 2020.

Sowerbys näbbval kan som vuxen bli drygt fem meter lång och väga över ett ton. Arten lever ofta i små grupper och är känd för att vistas på stora havsdjup.

Statens veterinärmedicinska anstalt och Naturhistoriska riksmuseet samlar prover till både miljöprovbank och biobank för att bidra till framtida forskning om arten och dess hälsa. Skallarna från strandade valar sparas i Naturhistoriska riksmuseets skelettsamling.