Ett internationellt forskarlag, där Biologiska museet vid Lunds universitet samt Historiska museet i Lund ingår, har undersökt 643 kranier från vargar och tidiga hundar för att förstå när och hur hundens morfologiska mångfald uppstod. Arbetet bygger på 3D-geometrisk morfometri, där subtila skillnader i skallens form och storlek mäts i tre dimensioner.

Resultaten visar att variationen började långt innan den moderna rasutvecklingen tog fart under 1800-talet. De äldsta kranierna i materialet kommer från Veretyeområdet i Ryssland och är cirka 11 000 år gamla.

– Hundars mångfald är inte bara ett resultat av viktorianska uppfödare, utan ett arv av tusentals års samevolution med människor, säger Maria Mostadius, intendent vid Biologiska museet i Lund.

Forskarna konstaterar att tidiga hundtyper speglade djurens funktioner i dåtidens samhällen: jakt, boskapshållning, skydd och tidig social kontakt med människor. Spåren av dessa roller återfinns i kraniernas stora variation.

– Det fascinerande är att redan de allra första domesticerade hundarna uppvisade former som vi inte ser hos dagens raser, säger Maria Mostadius. Hundar är en spegel av vår historia – deras utveckling har formats av migrationer, miljöförändringar och samhällsförändringar.

Fynd från både Asien och Nordamerika visar att formerna skilde sig åt tidigt och att vissa linjer försvunnit helt över tid. Forskarna menar att detta pekar på en mer komplex domestikationsprocess än vad tidigare modeller förutspått.

Behovet av fler osteologiska fynd är stort, särskilt från perioden 25 000–11 000 år sedan.

– Att förstå hundarnas tidiga mångfald är också att förstå oss själva – hur vi levt, rört oss och interagerat med andra arter. Hundens historia är i hög grad vår egen historia, säger Maria Mostadius.

The emergence and diversification of dog morphology, Science.