Ämnet binder cesium-134 och cesium-137 i mag–tarmkanalen och minskar därmed upptag och bioackumulering hos djur, vilket i praktiken kunde sänka halter i mjölk och kött.
Artikeln går igenom både kemin bakom jonbytareffekten och de praktiska tillämpningarna i djurhållning, där substansen bland annat använts som pulver, slickstenar och granulat.

Författaren lyfter hur veterinärmedicinska insatser blev en central del av krishanteringen, inte bara för djurhälsa, utan för livsmedelssäkerhet och samhällsskydd, och hur erfarenheterna från 1986 fortfarande är relevanta när beredskap mot radioaktiv kontamination diskuteras internationellt.

För svenska veterinärer är frågan inte enbart historisk. Erfarenheterna från Tjernobyl har haft betydelse för dagens beredskapsplanering, särskilt i länder med omfattande animalieproduktion och känsliga vilt- och rennäringar. Artikeln påminner om att veterinärmedicinens roll i krissituationer sträcker sig långt utanför kliniken. Och att beredskap även omfattar livsmedelssäkerhet och samhällsskydd.

Referens
Bräuninger, S.A. Ammonium iron hexacyanoferrate in veterinary medicine and the Chernobyl disaster: an ion exchanger for radiocesium. ChemTexts 12, 6 (2026).