Höftledsdysplasi är en av de vanligaste och mest smärtsamma ledsjukdomarna hos hundar. Sjukdomen finns inom i stort sett alla raser, men är vanligare hos större raser som labrador retriever och schäfer.

– Det är en komplex sjukdom där både arv och miljö spelar in. Genom att kombinera avancerad genetisk analys med data från Svenska Kennelklubbens register vet vi mer om varför vissa hundar drabbas, säger Maja Arendt, veterinär och forskare vid Köpenhamns universitet.

I studien upptäcktes en genetisk skillnad på kromosom 24, som har en koppling till drabbade hundarnas höftledsbedömningar. Skillnaden ligger i närheten av en gen som man vet har förändrat uttryck hos människor som drabbats av artros.

– Hundar som har svår höftledsdysplasi kommer med tiden att utveckla artros, eftersom höftleden belastas på ett felaktigt sätt. Samma gäller för människor som utvecklar artros, säger Maja Arendt.

Gener och miljö påverkar

Utöver genetiska skäl spelar också miljöfaktorer som vikt och livsstil en stor roll om en hund blir sjuk, och även friska hundar kan bära på riskgenen.

– En hund med perfekta höftleder kan vara bärare av riskgenen och föra den vidare till sina valpar. Därför är det avgörande att kombinera traditionella metoder som röntgen och avelsindex med nyare genetisk kunskap för att bättre använda friska hundar i avel, säger Maja Arendt.

På sikt hoppas forskarna på att kunna utveckla genetiska tester som, tillsammans med röntgen, kan hjälpa uppfödare och hundägare att identifiera hundar med ökad risk för höftledsdysplasi. Men det krävs mer forskning innan testerna kan bli verklighet.

– Vi hoppas att resultaten på sikt ska leda till fler friska hundar och färre fall av höftledsdysplasi, säger Maja Arendt.

Referens:
Genome wide association study in Swedish Labrador retrievers identifies genetic loci associated with hip dysplasia and body weight Nature Scientific Reports.