Intravaginala progesteronsvampar används för att synkronisera brunst hos får och getter. Behandlingen kan underlätta planerad betäckning och insemination, men svamparna påverkar samtidigt den vaginala miljön. Långvarig användning har förknippats med ökad bakterietillväxt, avvikande flytningar och lokal irritation.

Mohammedali Ghafil och hans kollegor undersökte hur behandlingstid och tillsats av probiotika påverkade vaginal mikrobiota och reproduktionsresultat hos 44 svarta irakiska getter. Djuren fördelades slumpmässigt mellan fyra grupper med elva getter i varje.

Två grupper behandlades med progesteronsvampar under sju dagar och två under 14 dagar. Inom respektive behandlingstid fick den ena gruppen enbart progesteronsvampen, medan den andra fick en tillsats av Lactobacillus plantarum och L. acidophilus.

Forskarna analyserade odlingsbara vaginala bakterier före behandlingen och när svamparna avlägsnades. De bedömde även flytningarnas utseende, tidpunkten för brunstens början och dess varaktighet samt tidig dräktighet.

Efter 14 dagars behandling var mängden enterobakterier och det totala antalet odlingsbara bakterier högre än efter sju dagar. Den längre behandlingstiden var också förknippad med lägre mängd laktobaciller och mer uttalade flytningar.

Probiotikatillsatsen förändrade bakteriefloran i motsatt riktning. Mängden laktobaciller var högre i de probiotikabehandlade grupperna än i respektive kontrollgrupp. Vid det längre behandlingsprotokollet var även mängden enterobakterier och det totala antalet bakterier lägre hos getter som hade fått probiotika.

Skillnaden syntes också vid den kliniska bedömningen. Efter sju dagars behandling hade samtliga elva getter som fått probiotika lindriga och klara flytningar. I kontrollgruppen hade sex av elva getter rikliga, blodblandade eller variga flytningar. Efter 14 dagar hade nio av elva getter i kontrollgruppen sådana mer uttalade flytningar, jämfört med tre av elva i probiotikagruppen.

Getterna som fick probiotika kom dessutom i brunst tidigare och brunsten varade längre än hos motsvarande kontrollgrupper. Den kortare behandlingen var överlag förknippad med tidigare och längre brunst än det 14 dagar långa protokollet.

Andelen tidigt dräktiga getter var numeriskt högre i probiotikagrupperna. Skillnaderna var däremot inte statistiskt säkerställda: efter det korta protokollet var 9 av 11 getter i probiotikagruppen och 7 av 11 i kontrollgruppen dräktiga. Efter det långa protokollet var motsvarande antal 7 av 11 respektive 5 av 11.

Resultaten ska tolkas försiktigt eftersom studien endast omfattade elva getter per grupp och genomfördes på en gård med en lokal getras. Bakteriefloran undersöktes genom odling och inte med sekvenseringsbaserade metoder, vilket innebär att endast en del av mikrobiotan fångades. De många parvisa jämförelserna korrigerades inte heller för multipla statistiska test.

Studien visar därför inte att probiotika kan ersätta antibiotika eller förbättra fertiliteten. Den ger däremot stöd för att kortare användning av progesteronsvampar och tillsats av laktobaciller kan begränsa oönskade förändringar i den vaginala miljön. Större studier behövs för att avgöra om detta också leder till bättre reproduktionsresultat och minskat behov av antibiotikabehandling.

Referens Ghafil MJ, Al-Taie MAK, Mohammed AK. Comparative Effects of Intravaginal Progesterone Sponge Durations (Short vs. Long Duration) With or Without Probiotics on Vaginal Microbiota Balance and Reproductive Performance in Black Iraqi Goats. Vet Med Int. 2026;2026:2031122.