Läkemedelsbehandlingen inom djurens hälso- och sjukvård blir alltmer komplex. Det kan handla om artspecifika skillnader i läkemedlens omsättning, individuellt anpassade beredningar, interaktioner mellan flera läkemedel och säker hantering av exempelvis cytostatika. Mot den bakgrunden har intresset ökat för hur farmaceutisk kompetens skulle kunna användas i djursjukvården.

Dan Kambayashi och hans kollegor kartlade den internationella litteraturen om samarbeten mellan veterinärer och farmaceuter. Av 239 identifierade publikationer uppfyllde 16 kriterierna för att ingå i översikten. De var publicerade mellan 2007 och 2024 och kom framför allt från USA, Nya Zeeland och Japan. De flesta var tvärsnittsstudier som byggde på enkäter eller intervjuer.

Den vanligaste uppgiften för farmaceuter var beredning och expediering av läkemedel till djur, vilket beskrevs i tio av de 16 studierna. I sex studier bidrog farmaceuter med läkemedelsinformation eller konsultation. Andra roller var lagerhållning och försörjning av läkemedel, information till djurägare samt arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor.

Samarbetena såg olika ut beroende på land och verksamhet. I USA och Oceanien låg tyngdpunkten ofta på individanpassade läkemedelsberedningar. I delar av Asien handlade farmaceuternas insatser oftare om läkemedelsinformation, lagerhantering och försörjning. Farmaceutisk kompetens förekom även vid veterinärmedicinska universitetssjukhus, djurparker och i verksamheter som hanterar riskfyllda läkemedel.

Ett återkommande hinder var veterinärers osäkerhet om farmaceuternas kunskaper om artspecifik fysiologi, toxikologi och läkemedelsomsättning. I flera studier uttrycktes oro för att kunskap från humanmedicinen skulle kunna tillämpas på djur utan tillräcklig anpassning. Författarna framhåller därför behovet av mer veterinärmedicinsk utbildning för farmaceuter och tydligare ansvarsfördelning mellan yrkesgrupperna.

Översikten visar däremot inte att farmaceuter faktiskt avlastar veterinärer eller förbättrar behandlingsresultaten. Merparten av underlaget handlar om yrkesgruppernas erfarenheter och uppfattningar, medan få studier har undersökt mätbara effekter på patientsäkerhet, läkemedelsfel, ekonomi eller kliniska utfall.

Inga svenska studier ingick, och resultaten kan därför inte överföras direkt till svenska förhållanden. Översikten ger snarare en första bild av vilka samarbetsformer som förekommer internationellt och vilka kunskapsluckor som behöver fyllas innan mer integrerade arbetssätt kan rekommenderas.

Referens Kambayashi D, Suzuki S, Hirohara M. Veterinarian-pharmacist collaboration in veterinary medicine: Roles, practices, and perceptions – A scoping review.PLoS One. 2026;21(7).