Influensa D är fortfarande ett förhållandevis okänt luftvägsvirus, men för svenska nötkreatursveterinärer är det inte längre en helt främmande företeelse. I en svensk studie publicerad 2025 påvisades viralt RNA i 51 av 1 763 arkiverade prover från nötkreatur. Forskarna identifierade både virus inom linjen D/OK och varianter med genetiskt material från linjerna D/OK och D/660.


Det svenska fyndet ger sammanhang åt den nya studien från Kazakstan. När virus kartläggs och sekvenseras i fler länder blir det möjligt att följa vilka genetiska linjer som cirkulerar, hur de förändras och om nya varianter dyker upp i djurpopulationer.


Det betyder inte att viruset är på väg från Kazakstan till Sverige. Studien bidrar i stället med ytterligare en pusselbit till kunskapen om ett smittämne som redan har en stor geografisk utbredning.


Influensa D förknippas främst med nötkreatur och har påvisats i Nordamerika, Europa och Asien. Viruset har kopplats till bovint luftvägssjukdomskomplex, BRDC, där flera infektioner tillsammans med bland annat miljö och stress kan bidra till sjukdom.


Viruset har även påvisats hos andra djurslag. Antikroppar har hittats hos människor som arbetar nära nötkreatur, men det finns ännu inga belägg för att influensa D orsakar klinisk sjukdom hos människor.

Elva djur bar på virusets RNA

Yermukhammet Kassymbekov och hans kollegor analyserade prover som hade samlats in genom ordinarie veterinär övervakning i sex regioner i Kazakstan mellan januari 2023 och mars 2026.


Totalt ingick 867 prover: 611 från nötkreatur, 175 från kameler, 51 från hägnade altaiska maralhjortar och 30 från grisar. Både till synes friska djur och djur med luftvägssymtom som hosta och näsflöde provtogs.


Viralt RNA hittades hos nio nötkreatur och två maralhjortar. De positiva djuren kom från flera geografiskt skilda regioner, vilket talar för att fynden inte var begränsade till en enda besättning eller ett lokalt utbrott.


De båda positiva maralhjortarna beskrevs som kliniskt friska. Djuren hölls på stora inhägnade betesmarker som kan delas med nötkreatur, vilket enligt forskarna kan skapa möjligheter för direkt eller indirekt smittspridning.

Inga positiva prover hittades bland kamelerna eller grisarna. Det går emellertid inte att dra några säkra slutsatser om förekomsten hos dessa djurslag, inte minst eftersom endast 30 grisar hade provtagits.

Samma linje har hittats längre österut

Från två av nötkreaturen lyckades forskarna ta fram fullständiga sekvenser av den gen som kodar för virusets HEF-protein. Båda virusen tillhörde linjen D/Yama2019 och hade mer än 98,8 procents genetisk överensstämmelse med andra asiatiska virus inom samma linje.


D/Yama2019 identifierades ursprungligen i Japan och har senare påvisats i bland annat Kina, Sydkorea och Turkiet. Fyndet i Kazakstan utvidgar därmed linjens kända geografiska förekomst till Centralasien.

Det går däremot inte att utifrån studien fastställa hur viruset har spridits eller om det har förts mellan länder. Något genetiskt samband med de viruslinjer som har påvisats i Sverige visades inte heller.


Virusmängderna i de kazakiska proverna var genomgående låga. Forskarna kunde inte ta fram användbara sekvenser från maralhjortarna och lyckades inte isolera något livskraftigt virus. Det som påvisades var alltså viralt RNA, inte odlat och replikationsdugligt virus.

Visar inte hur vanligt viruset är

Elva positiva prover av 867 kan ge intrycket att förekomsten var låg, men studien ger inget säkert prevalensmått. Provtagningen pågick under drygt tre år, djurslagen undersöktes mycket olika intensivt och uppgifterna om bland annat besättningar och kliniska symtom var begränsade.


PCR kan dessutom bara påvisa virus under en begränsad period av infektionen. Djur som hade smittats tidigare kan därför ha varit negativa vid provtagningen. Någon undersökning av antikroppar genomfördes inte.

Eftersom både friska djur och djur med luftvägssymtom ingick går det inte heller att avgöra om influensa D bidrog till klinisk sjukdom. Forskarna gjorde ingen systematisk jämförelse mellan infekterade och icke-infekterade djur och undersökte inte samtidig förekomst av andra luftvägspatogener.


Proverna samlades in inom den ordinarie veterinära övervakningen. Inga djur infekterades experimentellt.
För svenska veterinärer ligger studiens värde därför inte i någon ny eller akut smittrisk. Den visar hur kartan över influensa D-virusets genetiska variation fortsätter att fyllas i. Eftersom viruset redan cirkulerar bland svenska nötkreatur är kunskap om vilka linjer som förekommer internationellt relevant för fortsatt övervakning, diagnostik och tolkning av framtida svenska fynd.

Referenser
Kassymbekov Y, Sabyrzhan T, Nuralibekov S, Shayakhmet Y, Suleimenova S, Khan Y, Kumar M, Karamendin K, Kydyrmanov A. First detection and molecular characterization of influenza D virus in livestock from Kazakhstan reveals circulation of the D/Yama2019 lineage. Front Vet Sci. 2026;13:1911871.

Alvarez I, Banihashem F, Persson A, Hurri E, Kim H, Ducatez M, et al. Detection and Phylogenetic Characterization of Influenza D in Swedish Cattle. Viruses. 2025;17(1):17.