De första levnadsdagarna är en riskfylld period för föl. Allvarliga infektioner, diarré, bristande överföring av antikroppar och neonatalt maladaptationssyndrom är några av de tillstånd som kan kräva intensivvård. Samtidigt behöver veterinärer och djurägare ofta fatta tidiga beslut om remittering och behandling innan prognosen är klar.

Shani Gabzu och hennes kollegor undersökte diagnoser, korttidsöverlevnad och faktorer förknippade med död hos föl som vårdats vid Koret School of Veterinary Medicines djursjukhus i Israel. Forskarna intresserade sig särskilt för sepsis och hur tillståndet identifierades vid inskrivningen.

Studien var retrospektiv och omfattade 200 föl som var högst 14 dagar gamla när de lades in mellan 2018 och 2020. Medianåldern vid ankomsten var 72 timmar.

Tre av fyra överlevde

Av de 200 fölen skrevs 151 ut levande, vilket motsvarade en korttidsöverlevnad på 75,5 procent. Totalt dog 36 föl under vårdtiden och 13 avlivades. Studiens samlade andel föl som inte överlevde var därmed 24,5 procent.

De vanligaste diagnoserna som klinikerna registrerade vid ankomsten var sepsis, diarré och navelinfektion, omfalit. Sepsis diagnostiserades hos 44 föl, diarré hos 41 och omfalit hos 34. Ett föl kunde ha fler än en diagnos.

Bland fölen med en klinisk sepsisdiagnos vid ankomsten överlevde 68,2 procent. Motsvarande andelar var högre bland föl med diarré eller omfalit: omkring 90 respektive 91 procent. Resultaten innebär dock inte att diagnoserna ensamma avgjorde prognosen, eftersom samtidiga sjukdomar var vanliga och behandlingarna inte analyserades systematiskt.

Fler uppfyllde sepsiskriterier

Forskarna klassificerade också fölen i efterhand med hjälp av en modifierad definition av sepsis. Den byggde på tecken på infektion samt kriterier för systemiskt inflammatoriskt svar, SIRS.

Med denna definition klassificerades 86 föl, eller 43 procent, som septiska. Det var nästan dubbelt så många som de 44 föl som hade fått sepsis som klinisk diagnos vid ankomsten.

Skillnaden visar hur mycket uppskattningar av sepsisförekomst kan påverkas av vilken definition som används. Den behöver inte betyda att klinikerna missade sepsis hos samtliga övriga föl. Den retrospektiva klassificeringen byggde på delvis ofullständiga journaluppgifter och en anpassad definition som kan ha lett till både över- och underklassificering.

Av de 86 föl som i efterhand klassificerades som septiska skrevs 60 ut levande. Sammanlagt 22 dog och fyra avlivades, vilket gav en andel som inte överlevde på 30,2 procent.

Bland dessa 86 föl var en klinisk sepsisdiagnos vid ankomsten förknippad med drygt fyra gånger högre odds för död eller avlivning än om sepsis inte hade angetts som inskrivningsdiagnos. Det kan spegla att klinikerna lättare identifierade sepsis hos de svårast sjuka fölen.

Mental status kopplat till prognosen

Forskarna analyserade även kliniska fynd och blodvärden bland de septiska fölen. I den första analysen var bland annat förlängd kapillär återfyllnadstid, onormala slemhinnor, låga leukocyt- och trombocytvärden samt förändrade natrium-, kalium- och glukoskoncentrationer förknippade med död.

När flera faktorer analyserades tillsammans återstod två statistiskt signifikanta samband: avvikande mentalt status och högre kaliumkoncentration. Avvikande status kunde innebära exempelvis hypotoni, depression, kramper eller koma och var förknippat med nära tio gånger högre odds för död.

Osäkerheten var dock stor. Konfidensintervallet sträckte sig från 1,9 till 48,6, och den slutliga modellen omfattade endast 50 föl på grund av saknade uppgifter.

Även högre kaliumkoncentration var förknippad med ökad dödsrisk, men medianvärdena låg inom normalintervallet hos både överlevande och icke överlevande föl. Kalium hade dessutom låg förmåga att på egen hand skilja mellan utfallen. Forskarna betonar därför att värdet inte bör användas som en fristående prognostisk markör.

Färre avlivades än i andra studier

Av de 49 föl som inte överlevde dog 36, medan 13 avlivades. Avlivningar utgjorde därmed drygt en fjärdedel av de ogynnsamma utfallen. Bland de septiska fölen avlivades fyra av de 26 som inte överlevde.

Författarna jämför detta med en amerikansk studie där en betydligt större andel av de föl som inte överlevde hade avlivats. De nämner lokala traditionella eller religiösa föreställningar som en möjlig förklaring.

Studien undersökte emellertid inte djurägarnas värderingar eller skälen bakom de enskilda besluten. Det går därför inte att avgöra om skillnaden berodde på religion och kultur eller på exempelvis ekonomi, prognosbedömningar, tillgång till vård, patienternas tillstånd eller klinikernas rutiner.

Skillnaden visar ändå varför internationella jämförelser av dödlighet inom djursjukvården behöver tolkas försiktigt. Ett utfallsmått som kombinerar spontan död och avlivning påverkas inte enbart av sjukdomens biologiska förlopp.

Särpräglad patientgrupp

Patientgruppen skilde sig tydligt från många europeiska och nordamerikanska material. Drygt 82 procent av fölen var arabiska fullblod och 66 procent var stoföl. Forskarna diskuterar om stofölens framtida värde i avel kan ha påverkat vilka djur som remitterades.

Överlevnaden på 75,5 procent låg i nivå med flera tidigare internationella studier, men var lägre än de 83 procent som rapporterats i en dansk-svensk studie. Sådana jämförelser säger inte nödvändigtvis något om vårdens kvalitet. Skillnader i raser, diagnoser, sjukdomsgrad, remittering, behandling och avlivningsbeslut kan påverka utfallet.

Studien genomfördes dessutom vid ett enda sjukhus och journalerna saknade uppgifter för flera potentiellt viktiga variabler. Den statistiska modellen byggde på få dödsfall i förhållande till antalet undersökta faktorer och kan ha överanpassats. Resultaten behöver därför bekräftas i större och mer varierade patientgrupper.

Den kliniska lärdomen är framför allt att sepsis hos nyfödda föl kan vara svår att identifiera vid inskrivningen och att prognosen måste bygga på en samlad bedömning. Mentalt status och cirkulatoriska samt laboratoriemässiga avvikelser kan bidra med information, men studien ger inte stöd för att något enskilt fynd säkert kan förutsäga utgången.

Studien godkändes av etikkommittén vid Hebrew University of Jerusalem.

Referens:
Gabzu S, Sutton GA, Shnaiderman-Torban A, Kelmer G, Steinman A. Neonatal Foals Admitted to a Veterinary Teaching Hospital in Israel: Diagnosis, Mortality Rates and Risk Factors. Isr J Vet Med. 2026;81(3):68–76.