Forskarna analyserade publicerade studier om hur AMS undervisas inom veterinärmedicin och identifierade återkommande hinder på flera nivåer. Bland de vanligaste problemen fanns bristande integrering av AMS i kursplaner, begränsad klinisk koppling till teoretiska moment samt otillräcklig träning i praktisk antibiotikaanvändning och beslutsfattande.

Ett återkommande tema var glappet mellan undervisning och klinisk verklighet. I flera studier uppgav studenter att de saknade tydliga riktlinjer för rationell antibiotikaanvändning under kliniska rotationer. Brist på strukturerade återkopplingssystem och elektroniska journalsystem försvårade dessutom uppföljning av antibiotikaförskrivning.

Samtidigt identifierades viktiga möjliggörare: engagerade lärare, tydligt ledarskap, tvärprofessionellt samarbete och integrering av One Health-perspektivet i undervisningen. Författarna trycker på att AMS inte bör ses som ett enskilt kursmoment, utan som en genomgående kompetens som behöver genomsyra hela utbildningen.

Även om många av de inkluderade studierna kommer från låg- och medelinkomstländer, visar genomgången att strukturella utmaningar förekommer globalt. För länder med etablerade restriktiva antibiotikapolicys väcker översikten tankar kring hur väl AMS faktiskt är integrerat i veterinärutbildningens vardag, inte bara i policyformuleringar utan i konkret klinisk träning.

Referens:
Rekhashree Raveendran, Navya Vyas, Yashna Bharath Salian, Edlin Glane Mathias, Nagappa Karabasannavar, Barriers and Facilitators to the Implementation of Antimicrobial Stewardship (AMS) in Veterinary Education: A Scoping Review., Journal of Global Antimicrobial Resistance, 2026, ISSN 2213-7165,