Antikroppar mot Leishmania påvisade hos hästar i Jordanien
En tvärsnittsstudie publicerad i Iraqi Journal of Veterinary Sciences visar antikroppar mot Leishmania hos drygt var tionde häst i riskfaktoranalysen. Seropositiviteten var särskilt hög i Zarqa och statistiskt kopplad till bland annat stallhållning. Resultaten visar att hästarna har exponerats för parasiten – men inte att de fungerar som reservoarer eller bidrar till smittspridning.
Publicerad 2026-08-05
Leishmanios orsakas av protozoer i släktet Leishmania och sprids av sandmyggor. Flera arter är zoonotiska, och hundar är viktiga reservoarvärdar för framför allt Leishmania infantum. Vilken epidemiologisk betydelse hästar har är däremot fortfarande oklart.
I en serologisk studie i Jordanien undersökte Wael Hananeh och hans kollegor förekomsten av antikroppar mot Leishmania hos hästar i Jordanien. Forskarna uppger att totalt 326 hästar provtogs. Av dessa hade 274 fullständiga bakgrundsuppgifter och ingick i riskfaktoranalysen. Bland dem var 31 hästar, motsvarande 11,3 procent, seropositiva.
Resultaten uppvisade stora geografiska skillnader. I Zarqa var 55 procent av hästarna seropositiva, jämfört med mellan 0 och 11,1 procent i övriga undersökta områden. I den statistiska analysen var vistelse i Zarqa, uppstallning utan tillgång till bete, avmaskning exakt två gånger per år och manligt kön oberoende förknippade med seropositivitet.
Forskarna resonerar att vissa stallmiljöer kan erbjuda sandmyggor skydd under de timmar då insekterna är som mest aktiva. Förekomsten av sandmyggor undersöktes emellertid inte, och förklaringen är därför en hypotes. Sambandet med avmaskning ska inte heller tolkas som att själva avmaskningen påverkar risken för Leishmania. Rutinen kan i stället vara en markör för andra skillnader i hästhållningen.
Studien visar att hästarna har bildat antikroppar mot Leishmania, men inte att de hade klinisk eller pågående infektion. Den serologiska metoden kan inte heller fastställa vilken Leishmania-art som hästarna har exponerats för eller om de kan överföra parasiten till sandmyggor. Resultaten räcker därför inte för att beteckna hästar som reservoarvärdar. För det krävs bland annat molekylära och parasitologiska undersökningar.
Någon inhemsk smittspridning av leishmanios hos häst är inte känd i Sverige. Den nordiska relevansen ligger främst i att sjukdomen kan behöva övervägas hos hästar som har importerats från eller vistats i endemiska områden. Lokal spridning skulle dessutom förutsätta att ”kompetenta” sandmyggor finns etablerade.
Referens:
Hananeh WM, Al Rukibat RK, Mukbel RM. Leishmania Seroprevalence in Jordanian Horses: Zarqa Governorate Hotspot and Strong Association with Stall Housing and Twice-Yearly Deworming. Iraqi J Vet Sci. 2026;40(3):487–491.