Studien bygger på en enkät med 509 hund- och kattägare som uppgav att de någon gång varit med om ett veterinärfel. Felen omfattade både medicinska misstag och brister i kommunikation, informationsgivning eller organisation. Resultaten visar att djurägarnas reaktioner ofta präglas av starka känslor som besvikelse, sorg och ilska. Bemötandet efteråt är avgörande för hur situationen upplevs i längden.

En central slutsats är att djurägare i hög grad efterfrågar öppenhet, ansvarstagande och tydlig kommunikation när något gått fel. Personliga samtal, där veterinären visar empati och erkänner misstag, upplevdes kunna minska den känslomässiga belastningen även vid allvarliga konsekvenser för djuret. Motsatsen – bristande information eller undvikande kommunikation – riskerar däremot att fördjupa misstro och frustration.

Forskarna betonar att veterinärfel inte enbart ska förstås som medicinska avvikelser. Även tidsbrist, otydliga rutiner och organisatoriska begränsningar kan uppfattas som fel av djurägare och påverka relationen negativt. Studien pekar därför på behovet av både kommunikativa färdigheter och organisatoriskt stöd för veterinärer i klinisk vardag.

Sammantaget visar resultaten att transparens och professionell kommunikation är centrala faktorer för att bevara och återuppbygga förtroendet mellan veterinär och djurägare när något går fel. En insikt med direkt relevans för kliniskt arbete, utbildning och ledning inom djursjukvården.

Referens:
Johann VK m.fl. Expectations of dog and cat owners when dealing with veterinary errors and the emotional impact of such errors. Veterinary Record (British Veterinary Association).