Dokumentären bygger på intervjuer med 14 personer varav 13 tidigare har arbetat inom Evidensia i Sverige. Flera beskriver en arbetsmiljö där resursbrist och ekonomisk press har lett till patientsäkerhetsrisker och arbetsmiljöproblem. Det handlar om upplevelser av låg bemanning, hög personalomsättning, brist på kompetens och otillräcklig tid för eftervård och uppföljning. I flera fall beskrivs hur patienter inte fått optimal vård, eller hur rutiner för läkemedelshantering och hygien satts på prov eller brustit.

För att skapa ett sammanhang och en dramatisk effekt lyfts enskilda fall fram samt protokoll från Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.

Att man som klinisk veterinär ofta behöver fatta vårdbeslut under press i realtid, med den information som finns tillgänglig i stunden, lyfts fram av Evidensias veterinärchef Marlene Areskog redan i dokumentären. Och att detta gäller inom hela djursjukvården – inte bara inom stora kedjor. Av anmälningarna till Ansvarsnämnden framgår det också tydligt att anmälningar förekommer inom hela professionen, oavsett ägarform eller arbetsplats.

Vinstfokus och riskkapital i centrum

IVC Evidensia är dock en av världens största djursjukvårdskedjor med omkring 2 500 kliniker i 20 länder. Ägarstrukturen bygger på riskkapital, och enligt P3:s granskning finns incitamentsmodeller där chefer får bonus om de håller klinikens budget.

Journalisten Henrik Ek, som bevakar branschen för Dagens industri, säger i dokumentären:

– Om det inte bär sig lönsamhetsmässigt måste man antingen skära i vården eller i vinsten uppåt. Och vinstnivåerna är ofta fastslagna på förhand.

Marlene Areskog kommenterar dokumentären skriftligen till Svensk Veterinärtidning. Hon bekräftar att de har en ersättningsmodell för vissa av sina chefer som dels består av en fast lön, dels en rörlig ersättning baserad på flera parametrar, bland annat medarbetarnöjdhet, kundnöjdhet och budget. Hon är dock tydlig med att de aldrig kompromissar med vårdkvaliteten.

Marlene Areskog, Evidensia.

”Evidensia”, fortsätter hon, ”arbetar systematiskt med kvalitetsuppföljning, patientsäkerhet, medarbetarundersökningar och kompetensutveckling”. Hon lyfter även att kedjan har “mycket strikta riktlinjer och policies som ställer branschens högsta krav på både vårdkvalitet, hygien och hantering av läkemedel”.

Hon förtydligar också att de tar alla uppgifter om kvalitetsavvikelser på största allvar och inte accepterar några avvikelser från lagar, riktlinjer eller processer. ”Vår främsta prioritet är att ge djuren den bästa möjliga vården och att säkerställa en trygg och hållbar arbetsmiljö för vår personal.”

Om sådana avvikelser ändå uppstår agerar Evidensia omedelbart, enligt Marlene Areskog, ”för att utreda och, vid behov rätta till det enskilda fallet, samt vidtar nödvändiga åtgärder för att hindra att det sker igen.”

Åtgärderna som hon nämner kan till exempel inkludera:

  • ”Genomgång av kritiken och där det är relevant göra justeringar och förtydliganden av våra rutiner och processer
  • Upprepa interninformation om vad chefer och anställda har att förhålla sig till avseende arbetsmiljö
  • Förtydliga vilka kanaler som finns för att lyfta upp frågor och rapportera avvikelser, såsom visselblåsarfunktioner
  • Fortsätta att investera i utveckling, stöd och arbetsmiljö, inklusive utbildning
  • Ha en nära dialog med myndigheter för att säkerställa en fortsatt god regelefterlevnad”

“Vi är stolta över vår vård”

Marlene Areskog fortsätter:

”Vi vänder oss starkt mot den bild av oss som tecknas i P3:s program. Vi är stolta över den djursjukvård vi bedriver på över 80 kliniker och djursjukhus runt om i Sverige. Med hög kompetens, omtanke och engagemang möter våra 2 200 medarbetare tusentals djur och djurägare, varje dag.”

Från Sveriges Veterinärförbund (SVF) säger man sig känna igen delar av den kritik som framförs i P3:s dokumentär, dock inte enbart från Evidensia.
– Vi på Sveriges Veterinärförbund har ett stort förtroende för att våra medlemmar, liksom alla veterinärer, arbetar med djurets bästa för ögonen och i samarbete med djurhållarna, säger Magnus Rosenquist, förbundsdirektör på SVF. Vi har inte fått några indikationer på att några arbetsgivare dikterar för veterinärerna hur vården ska planeras eller vilken vård som ska erbjudas för att öka intäkterna. Däremot vet vi att många kliniskt arbetade veterinärer har en arbetssituation som innebär såväl stor tidspress som etisk stress. Flera arbetsgivare uttrycker krav på att veterinärerna ska ha en mycket hög andel debiterbar tid vilket minskar möjligheten att diskutera utredningsgång och behandling av patienter gemensamt under ronden och möten. Korta besökstider gör det också svårt att lägga extra tid på kommunikation i de fall där det är nödvändigt, till exempel när djurägare behöver fatta svåra beslut kring sitt djurs vård.

Marlene Areskog menar å sin sida att koncernens ägarstruktur inte påverkar det dagliga arbetet ute på klinikerna – till exempel vad gäller bemanning, vårdresurser och kompetensutveckling.

”Jag är stolt över de senaste årens utveckling med en mycket högre grad av professionalisering och kvalitet. Den har möjliggjorts av att våra ägare är långsiktiga och investerar i vår verksamhet så att vi kan lösa vår främsta uppgift – att se till att så många djur som möjligt har tillgång till den bästa vården och till våra fantastiska medarbetare. Vi tillhör nog de som investerat allra mest i teknisk utveckling, infrastruktur, organisation, medicinska ansvarsroller, utbildningssystem och kompetensutveckling, vilket också avspeglas i den högkvalitativa och avancerade vård vi erbjuder. Över lag är vi fler medarbetare per patient idag än för åtta år sedan.”

P3:s rapportering aktualiserar frågan om implementering av verksamhetstillsynen som riksdagen nyligen har röstat igenom, där Sveriges Veterinärförbund arbetar för ett system där ansvar avkrävs på rätt nivå inom djurvården (läs mer i en kommande artikel).