Mellan 2020 och 2024 registrerades 49 utbrott av högpatogen fågelinfluensa (HPAI) i danska fjäderfäbesättningar och fler än 2 000 fall hos vilda fåglar. För att bättre förstå smittvägarna har forskare i Köpenhamn utvecklat en spatiotemporal mekanistisk modell som kopplar ihop förekomsten av virus hos vilda fåglar med risken för utbrott i tamfåglar.

Modellen identifierade södra Själland som ett återkommande riskområde, vilket också bekräftades av de faktiska utbrotten. Den kunde dessutom förutsäga smitta på gårdsnivå med en precision på 78 procent. Särskilt tydligt var sambandet med vitkindad gås, vars populationstillväxt visade samband med ökad risk för smittspridning.

Ett av de mest praktiskt användbara resultaten var att forskarna fann en tidsfördröjning: i genomsnitt tre veckor mellan fynd av smitta hos vilda fåglar och efterföljande utbrott i fjäderfäbesättningar. Det ger en värdefull tidsram för biosäkerhetsåtgärder och riktad övervakning.

För Sverige, som liksom Danmark ligger på viktiga fågelsträck, är studien intressant som en illustration av hur modeller kan användas för att stärka beredskapen. Läs den gärna som ett komplement till intervjun med statsepizootolog Karl Ståhl som kommer i det nästnästa numret av Svensk Veterinärtidning (nr 8) som har krisberedskap som tema.

Källa:
Liu Y, Kjær LJ, Boklund AE, Ward M, Nyegaard T, Kirkeby CT. Modelling spillover risk of highly pathogenic avian influenza from wild birds to poultry in Denmark. Prev Vet Med. 2025;245:106669. doi:10.1016/j.prevetmed.2025.106669. (https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0167587725002545#fig0005)