Kall plasmapåverkan kan förbättra behandlingen av hundars öroninflammation
En tysk studie i Veterinary Dermatolgy har undersökt om kall atmosfärisk plasma (CPP) kan ge ett bättre behandlingsresultat på hundar med otitis externa och sekundär infektion. Resultaten visar lovande effekter, särskilt mot jästsvamp, men mer forskning krävs innan metoden kan få klinisk spridning.
Publicerad 2025-09-16

Otitis externa är en vanlig diagnos hos hund, ofta kopplad till atopi och infektioner med bakterier eller jäst. Behandlingen kan vara långvarig och kompliceras av biofilm och antibiotikaresistens. I en ny tysk studie inkluderades 21 hundar med bilateral otitis externa. Efter spolning fick båda öronen standardbehandling med en depotgel innehållande betametason, terbinafin och florfenikol. I ett öra gavs dessutom en engångsbehandling med kall atmosfärisk plasma under 30 sekunder.
Efter tre veckor hade båda öronen förbättrats, men de CPP-behandlade öronen hade lägre kliniska otitpoäng. Skillnaden nådde dock inte statistisk signifikans (p = 0,08). Cytologiskt sågs tydliga fördelar: förekomsten av kokker minskade signifikant i CPP-behandlade öron, och även jästsvampar minskade mer uttalat än i öron som endast fick standardbehandling. För stavbakterier kunde ingen säker skillnad påvisas.
Forskarna bedömer att CPP kan vara ett intressant komplement vid behandling av öroninflammation hos hund, särskilt för svårare eller återkommande fall. En begränsning är att behandlingstiden (30 sekunder) möjligen var för kort; tidigare studier antyder att längre exponering kan ge bättre antimikrobiell effekt.
Studien visar inga biverkningar av CPP, men eftersom båda öronen fick en effektiv standardbehandling var det svårt att påvisa tydliga skillnader. Forskarna efterlyser därför fler randomiserade studier med längre behandlingstider och fler patienter innan CPP kan rekommenderas brett.
Källa:
Mueller RS, Bouassiba C. Single cold atmospheric plasma therapy may improve the treatment outcome of canine otitis externa with secondary infection. Veterinary Dermatology. 2025;36(1):1–7. doi:10.1111/vde.70027