Leishmanios orsakas av parasiten Leishmania infantum och sprids framför allt via sandmyggor. Infektionen kan ge en långvarig systemsjukdom hos hund, med bland annat avmagring, hudförändringar, anemi och njurpåverkan. Behandlingen kan dämpa sjukdomen men har inte visats säkert befria hunden från parasiten.

Maria Natália de Freitas och hennes kollegor följde 71 hundar med bekräftad leishmanios vid ett veterinärsjukhus i Mato Grosso i Brasilien mellan 2022 och 2025. Hundarna behandlades antingen med enbart allopurinol eller med allopurinol i kombination med miltefosin. Forskarna följde deras överlevnad samt förändringar i kliniska fynd och laboratorievärden.

Skillnad mellan behandlingsgrupperna

Av de 71 hundarna fick 38 kombinationsbehandling och 33 enbart allopurinol som inledande behandling. Fyra hundar som dog av andra orsaker togs bort från överlevnadsanalysen. Bland de återstående 67 hundarna dog eller avlivades 19 till följd av leishmanios: sju i kombinationsgruppen och tolv i gruppen som fick enbart allopurinol.

Den beräknade sannolikheten att överleva i två år var 71,5 procent med kombinationsbehandling och 46,5 procent med enbart allopurinol. Skillnaden mellan överlevnadskurvorna var statistiskt signifikant.

Sjukdomstecken följdes över tid

Forskarna undersökte också hur kliniska fynd och laboratorievärden under uppföljningen hängde samman med risken att dö av leishmanios. Låg albuminhalt, anemi, azotemi, låg albumin–globulinkvot och hög poäng på en skala för klinisk svårighetsgrad var var för sig kopplade till högre risk. För hundar med gott eller högt hull var risken lägre än för magra hundar.

Dessa variabler analyserades var för sig och mättes vid upprepade besök. Resultaten visar därför samband under sjukdomsförloppet, men säger inte att varje fynd är en oberoende prognostisk faktor redan när diagnosen ställs.

Ekonomi påverkade behandlingen

Behandlingen lottades inte mellan hundarna utan valdes utifrån djurägarnas ekonomiska förutsättningar. Även om grupperna inte skilde sig statistiskt i de undersökta sjukdomsmåtten vid start kan andra skillnader ha påverkat överlevnaden. Det går därför inte att dra slutsatsen att kombinationsbehandlingen i sig förklarar hela skillnaden.

Följsamheten var ytterligare en utmaning. Av 38 hundar som påbörjade kombinationsbehandling genomförde bara tio en andra kur med miltefosin, trots att samtliga enligt forskarnas kriterier hade kvarstående förändringar som motiverade det. Bland de 48 hundar som levde vid uppföljningens slut hade 31 avbrutit behandlingen.

I Sverige är leishmanios inte en inhemsk infektion, men sjukdomen förekommer hos hundar med bakgrund i eller resehistorik från Sydeuropa. Den brasilianska studien ger underlag för frågor om behandling och uppföljning av sådana patienter, samtidigt som resultaten måste tolkas utifrån skillnader i smittexponering, vård och möjlighet att fullfölja behandlingen.

Referens
de Freitas MN, de Freitas MS, Bortolini J, Mendonça AJ, Bispo e Silva RD, Pedroso YA, et al. Influence of therapeutic protocols and clinicopathological parameters on survival of dogs with leishmaniasis. BMC Vet Res. 2026.