CWD är en dödlig prionsjukdom som drabbar hjortdjur och som sedan 2016 orsakat oro i Skandinavien. Att upptäcka det första fallet i ett område i tid är avgörande för att begränsa spridningen – men sporadisk provtagning av jaktvilt har ofta låg träffsäkerhet.

I denna studie utvecklas en riskmodell baserad på hazardanalys, där varje prov tilldelas en sannolikhetsvikt utifrån risken att indikera ett första sjukdomsfall. Modellen tar inte enbart hänsyn till antalet insamlade prover, utan även till varje djurs sannolika bärarskap av smitta.

Riskvikterna grundas på faktorer som djurart, ålder, kön, geografi och jaktstrategi – uppgifter som redan finns tillgängliga i data från övervakningsprogram. Modellen tillämpades på ett omfattande datasätt från vita svanshjortar i Tennessee (USA), där CWD först upptäcktes 2018.

Resultatet visar att riskjusterad övervakning ökar träffsäkerheten vid den första sjukdomsdetektionen jämfört med enkel summering av provtagna djur. Författarna föreslår att modellen kan användas för att prioritera insatsområden och optimera provstrategier.

För svenska myndigheter, viltövervakare och epizootiutredare kan detta vara en intressant metod att överväga – särskilt om CWD sprids norrut från Norge eller Finland. Modellen förutsätter dock att riskvariablerna är tillgängliga och att övervakningen är tillräckligt finfördelad.

Referens:
Krysten L. Schuler, Nicholas A. Hollingshead, Steven Heerkens, James D. Kelly, Jeremy E. Hurst, Rachel C. Abbott, Brenda J. Hanley, Eireann Collins and Kevin P. Hynes, A “Hazard Model” using RiskWeighted Surveillance for First Detection of Chronic Wasting Disease, Preventive Veterinary Medicine, (2025) doi: https://doi.org/10.1016/j.prevetmed.2025.106599