I artikeln The Dual Character of Animal-Centred Care undersöker forskarna Anna Schneider och Marc Bubeck vad det innebär att ge djur ”omsorg” i praktiken. Med begreppet omsorg menar de det vardagliga, etiskt laddade arbetet att värna ett djurs välfärd, oavsett om det handlar om behandling, omvårdnad, rehabilitering eller avlivning.

Studien visar att detta arbete ofta växlar mellan två ideal:

  • Relationell omsorg – där man utgår från det enskilda djurets behov, bygger tillit och låter empati och närvaro styra.
  • Instrumentell omsorg – där man tillämpar rutiner, riktlinjer och artcentrerad expertis, ofta med fokus på effektivitet och säkerhet.

I smådjurspraktik kan detta ta sig uttryck i konflikten mellan att ge maximal omvårdnad till en cancersjuk katt – eller att avbryta behandlingen av hänsyn till djurets livskvalitet. På en lantbruksklinik handlar det kanske om att väga djurskydd mot produktionsmål, eller att utföra en åtgärd som känns fel men är förankrad i ägarens ekonomi och regler kring livsmedelssäkerhet.

Forskarna analyserar också personalens roll i något som skulle kunna översättas som en fristad för djur som inte kan återföras till det vilda, där vården av stora kattdjur ger särskilda etiska och praktiska dilemman. De anser dock att liknande dynamik förekommer i alla verksamheter där människor ansvarar för djurs hälsa och välbefinnande.

Artikeln visar att djurcentrerad omsorg inte är något självklart – utan ett förhandlingsfält där känslor, kunskap, resurser, rutiner och juridik ständigt vägs mot varandra. Den kan ge värdefull igenkänning för veterinärer som reflekterar över sin roll i situationer där inget beslut känns helt rätt.

Källa: Schneider A K E, Bubeck M J. The Dual Character of Animal-Centred Care: Relational Approaches in Veterinary and Animal Sanctuary Work. Vet Sci. 2025;12(8):696.