Den psykiska ohälsan inom veterinärprofessionen har uppmärksammats i många länder. I denna nya studie har österrikiska forskare undersökt förekomsten av självmordsrelaterat beteende bland veterinärstudenter. Ett område som hittills fått begränsad uppmärksamhet jämfört med studier av yrkesverksamma veterinärer.

Totalt deltog 520 studenter i en anonym webbenkät, där 20,6  procent uppgav någon form av självmordsbeteende. De starkaste riskfaktorerna var pågående depression (justerad oddsratio 6,5) och självskadebeteende (aOR 4,9). Ensamhet och höga stressnivåer rapporterades också frekvent bland deltagarna. Trots detta hade många inte sökt hjälp.

Studien bekräftar tidigare internationella fynd, men det mest slående är att den belyser psykisk ohälsa redan under utbildningen. Ett skede som ofta betraktas som utvecklande, men också som tungt belastat av prestationskrav, osäkerhet och social press.

Även i Norden har liknande tendenser observerats. Den norska NORVET-studien, ledd av Helene Seljenes Dalum, visade att över en fjärdedel av veterinärer i Norge någon gång känt att livet inte varit värt att leva under det gångna året. I båda studierna lyfts brist på stöd och känsla av otillräcklighet fram som viktiga bakomliggande faktorer.

Att resultaten från Österrike speglar det som rapporterats i Norge och Sverige antyder att detta är ett strukturellt problem inom veterinärutbildningen – och inte unikt för en viss kultur eller ett visst land. Det förstärker behovet av förebyggande arbete, tillgängliga samtalsstöd och utbildningsmiljöer där psykisk hälsa prioriteras.

Läs artikeln i sin helhet här.