Totalt inkluderades 103 hästar. Okulära förändringar dokumenterades och tolkades enligt respektive TCM-system, varefter resultaten jämfördes med både anamnes och kliniska fynd vid undersökningstillfället. Samtliga tre system uppvisade en diagnostisk träffsäkerhet signifikant över slumpnivå, med korrelationer på cirka 75–85 procent beroende på jämförelse.
Det är i sig ett ovanligt försök att kvantifiera en traditionell diagnostisk metod med statistiska verktyg.

Samtidigt väcker studiens upplägg flera metodologiska frågor. Alla kliniska diagnoser översattes till TCM:s femelementmodell, och samma undersökare genomförde samtliga bedömningar. Någon extern validering eller oberoende bedömarjämförelse redovisas inte. Diagnossystemen jämförs heller inte med konventionell oftalmologisk diagnostik, utan med en teoretisk organsystemindelning. Det innebär att resultaten framför allt visar intern överensstämmelse inom den teoretiska modellen, inte att metoden nödvändigtvis har prediktiv eller kausal medicinsk validitet.

Den förväntade vinkeln i en sådan studie hade kunnat vara att traditionell ögondiagnostik nu har fått vetenskapligt stöd. Den tolkningen är dock svår att göra utan vidare metodologisk prövning. Studien är publicerad i en specialtidskrift för traditionell kinesisk veterinärmedicin, och resultaten bör ses som ett pilotförsök snarare än som kliniskt vägledande evidens. Det som gör studien intressant är därför inte att den bekräftar en alternativ diagnostik, utan att den illustrerar hur även traditionella medicinska system försöker närma sig evidensbaserad utvärdering. För veterinärmedicinen väcker det frågor om hur diagnostiska modeller kan testas, valideras och integreras i en bredare klinisk kontext.

Referens:
Marshall A, Xie H, Ma A, Shiau D. Evaluating the diagnostic accuracy of three traditional Chinese medicine eye-based diagnostic systems and clinical
disease in horses. Am J Trad Chin Vet Med 2026; 21(1):21-27.