Kortisol används ofta som en indikator på stress, men är i praktiken mer kopplat till aktivering av hypotalamus–hypofys–binjure-axeln (HPA-axeln), det vill säga kroppens långsiktiga fysiologiska stressystem.

I stället för blod- eller salivprov, som främst speglar akut stress, analyserade forskarna kortisol i hår, där hormonet lagras över tid i takt med hårväxten, en metod som nyligen även utvärderats i svensk forskning från SLU, bland annat hos katt (2). Metoden ger därmed en retrospektiv bild av kronisk stress under veckor till månader.

Studien (1) omfattade 35 arbetande åsnor i Punjab-provinsen i Pakistan. Djuren användes främst för att bära foder eller tegel, och data samlades in om bland annat lastens vikt i relation till kroppsvikten, förekomst av sår och hälta, tillgång till foder och vatten under arbetsdagen samt om åsnorna blev slagna för att drivas fram.

Tunga laster och misshandel tydliga riskfaktorer

Medianlasten som åsnorna bar motsvarade drygt 70 procent av deras kroppsvikt, och nästan 90 procent bar laster som översteg 50 procent av kroppsvikten – en nivå som i tidigare studier föreslagits som en övre gräns för vad åsnor säkert kan bära. Statistisk analys visade att tre faktorer var tydligt kopplade till förhöjda hårkortisolnivåer: hög last i relation till kroppsvikt, att bära tegel (som är ett kompakt och tungt material) samt att bli slagen under arbete.

Att just slag hade ett starkt samband med höga kortisolnivåer är särskilt anmärkningsvärt. Slag orsakar inte bara smärta och sår, utan även rädsla och långvarig negativ stress, vilket i sin tur kan påverka både beteende och hälsa. I materialet uppgav eller observerades att 40 procent av åsnorna utsattes för slag under arbetsdagen.

Relevans bortom åsnor och geografiska gränser

Även om studien är genomförd i ett låginkomstland och rör arbetande åsnor, berör den mer generella frågor som är högst relevanta även ur ett svenskt och nordiskt perspektiv. Den illustrerar hur ekonomiska och sociala faktorer kan driva fram situationer där djurvälfärd åsidosätts, men också hur veterinärmedicinska metoder kan användas för att objektivt synliggöra kroniskt lidande.

Metoden att analysera kortisol i hår har redan använts hos flera djurslag, däribland hund, katt, häst och nöt, och studien bidrar till att ytterligare etablera tekniken som ett verktyg inom veterinärmedicinsk välfärdsforskning. Resultaten väcker också frågor om hur lastgränser, hantering och utbildning av djurhållare kan regleras och förbättras.

Forskarna analyserade kortisol i hår, där hormonet lagras över tid i takt med hårväxten – en metod som även nyligen utvärderats i svensk forskning från SLU, bland annat hos katt.

Begränsningar och behov av vidare forskning

Författarna lyfter själva flera begränsningar. Studien omfattar ett relativt litet antal djur och bygger delvis på observationer och uppgifter från djurägarna. Faktorer som temperatur, luftfuktighet, reproduktionsstatus och individuell variation i hårväxt kan också påverka kortisolnivåerna. Dessutom är analysmetoden ursprungligen utvecklad för häst, vilket understryker behovet av artspecifik validering för åsna.

Trots detta är sambanden mellan tunga laster, slag och förhöjt hårkortisol tydliga. Författarna framhåller behovet av fortsatta studier i andra typer av arbetsmiljöer, såsom gruvdrift, dragarbete och jordbruk, samt vikten av utbildningsinsatser riktade till djurägare.

Referenser

  1. Bukhari SSUH, Li CM, Kenéz Á, Steagall PV, McElligott AG, Parkes RSV. Donkey hair cortisol concentrations are associated with carrying heavy load and being beaten at work. BMC Vet Res. 2025;21:582. doi:10.1186/s12917-025-05021-2.
  2. Rothlin-Zachrisson N, Röcklinsberg H, Jettel E, Johansson Bergqvist F, Stadig S, Öhlund M, et al. Hair cortisol concentrations in clipped and combed hair and associations with characteristics, health status and stress in domestic cats. Sci Rep. 2024;14:21846. doi:10.1038/s41598-024-73226-w.