När Anna Stenvinkel tillträder som ny förbundsdirektör för Sveriges Veterinärförbund gör hon det med en medvetenhet om att organisationen befinner sig i ett känsligt läge. Hon talar själv om en period som, enligt vad hon har hört, har präglats av turbulens och förtroendefrågor. Det är inget hon duckar för. Tvärtom var det en del av det som gjorde uppdraget intressant.

– Jag kände snarare att här kan jag bidra, säger Anna Stenvinkel. Finns det något som behöver stabiliseras och utvecklas, då finns det också en roll för mig att fylla, säger hon och återkommer flera gånger till att hennes första uppgift inte handlar om struktur eller strategi, utan om relationer. Utan förtroende kan hon inte leda.

Den första tiden kommer därför att ägnas åt samtal, med medarbetare, styrelse, fullmäktige och medlemmar. Så många fysiska möten som möjligt. Hon vill veta vilka förväntningar som finns och vilka erfarenheter som präglar organisationen. Och förstå vad som skaver och varför.

När bilden har klarnat vill hon sammanfatta, formulera en plan och förankra den.

– Har jag uppfattat det här rätt? Är det här det ni vill att jag prioriterar? Om jag har missförstått något måste jag få veta det, säger Anna Stenvinkel.

Det är en metod hon använt tidigare.

Ledarskap i pressade lägen

Att kliva in i organisationer under tryck är inget nytt. Hon har varit chef i över tre decennier, bland annat inom Röda Korset, Rekryteringsgruppen Aktiv Rehabilitering, Personskadeförbundet RTP och som kanslichef för Miljöpartiet. Närmast kommer hon från ForumCiv, Sveriges största plattform för civilsamhället.

När hon tillträdde där präglades verksamheten av omfattande förändringar. Personalomsättningen hade varit omkring 80 procent, samtidigt som biståndspolitiken lades om och förutsättningarna förändrades snabbt. Under hennes tid stabiliserades och utvecklades organisationen.

Erfarenheten därifrån har förstärkt hennes övertygelse om vikten av tydlig kommunikation, särskilt när omvärlden är osäker.

– När det blåser måste man informera mycket, även när man inte har något nytt att säga. Att säga ”nu har jag ingen ny information” kan vara lika viktigt som att presentera ett beslut.

Hon beskriver sitt ledarskap som relationellt och närvarande. Arga mejl besvaras ofta med ett telefonsamtal. Konflikter hanteras genom att lyssna brett, även på dem som uppfattas som besvärliga.

Under samtalet återkommer hon till ord som förtroende, respekt och transparens. För henne är de inte retoriska markörer, snarare praktiska verktyg.

Demokratin som ram

Den röda tråden genom hennes yrkesliv är medlemsstyrda organisationer med tydlig värdegrund. Röda Korsets ungdomsförbund blev startpunkten – ett engagemang som går tillbaka till uppväxten, där samhällsfrågor ständigt var närvarande.

Sedan dess har hon rört sig mellan organisationer som alla styrs av årsmöten, förtroendevalda och demokratiska processer. Det är, menar hon, både krävande och stimulerande.

I en sådan struktur är rollfördelningen tydlig. Styrelsen fattar beslut, tjänstemannaorganisationen verkställer. Även när besluten inte fullt ut överensstämmer med den egna uppfattningen.

– Går de inte på tvärs mot mina grundläggande värderingar, då genomför jag dem. Skulle de göra det, då är det nog dags för mig att lämna uppdraget. Det handlar om respekt för demokratin, säger Anna Stenvinkel.

Synsättet är centralt i en professionsorganisation där medlemmarna representerar en bredd av erfarenheter och perspektiv. Hennes uppdrag är inte att definiera yrkets innehåll, utan att skapa fungerande strukturer runt det.

Hon uttrycker det själv som att hon ska vara den som “sopar banan” så att andra kan prestera.

”En oslipad diamant”

Vad var det då som lockade med just veterinärförbundet?

Här talar hon om komplexiteten i gränslandet mellan djurhälsa, folkhälsa och miljö. Hon beskriver veterinärernas roll som större än hon tidigare insett, både i frågor som antibiotikaresistens och smittskydd och i samtalet om djurens plats i samhället.

Hon beskriver förbundet som en ”oslipad diamant” och pekar särskilt på synligheten i samhällsdebatten.

Hon ser en organisation med betydande potential, inte minst i kommunikationen utåt.

– Jag upplever att veterinärer har en mycket viktig samhällskompetens som kan synliggöras ännu mer, säger hon och tillägger:

– Det är så klart inte mitt jobb att kunna mer om veterinärmedicin än veterinärerna. Mitt jobb är att skapa förutsättningar för organisationen och personalen att göra sitt jobb. Jag brukar säga att jag ska vara curlingmästare, det vill säga sopa banan så att andra kan prestera.

Hennes bidrag handlar med andra ord om ledarskap, organisationsutveckling och kommunikation. Och om att skapa stabila ramar.

Arbetsmiljön först

Den fråga hon spontant lyfter som mest angelägen är arbetsmiljön. Hon har tagit del av rapporter om hög arbetsbelastning och psykisk press inom yrkeskåren.

– Det är en allvarlig situation som måste tas på stort allvar, säger hon.

I en sådan kontext blir förbundets roll extra viktig. När vardagen är krävande behöver det finnas en organisation som upplevs som trygg, tydlig och närvarande.

Vad hoppas hon då att medlemmarna säger om tre år?

Att förbundet är en stark och tydlig röst i samhällsdebatten – och en tydlig röst för veterinärernas arbetsmiljö. Och att hon själv har bidragit till att skapa förutsättningar för det.