Situationen för bovin tuberkulos (bTB), som orsakas av bakterien Mycobacterium bovis och är en zoonos, är i Europa långt ifrån så stabil som antalet ”officiellt fria” länder kan ge intryck av. Officiell frihet enligt Världsorganisationen för djurhälsa (WOAH, tidigare OIE) innebär att färre än 0,2 procent av besättningarna och färre än 0,1 procent av nötkreaturen är infekterade under en treårsperiod.

I länder med många besättningar kan detta ändå motsvara hundratals smittade gårdar. Under 2012–2013 rapporterades nya utbrott i flera europeiska länder, däribland Frankrike, Tyskland, Belgien, Österrike och Schweiz. I gränsområdet mellan Tyskland, Österrike och Schweiz har man misstänkt att infekterade hjortar och annat vilt bidragit till smittspridning. I England och Wales är sjukdomen endemisk, och i England har omfattande bekämpningsåtgärder, inklusive avlivning av grävling, diskuterats och genomförts. Bara under de första månaderna 2013 avlivades över 12 000 nötkreatur på grund av tuberkulos.

Sverige har däremot haft en gynnsam situation. Efter en omfattande och framgångsrik bekämpningsinsats under 1900-talets första hälft har inga fall av bovin tuberkulos i nötbesättningar konstaterats på närmare 40 år. Samtidigt bygger den europeiska handeln på att djur kommer från officiellt fria besättningar eller har negativt tuberkulintest, och just testernas begränsade känslighet är en känd utmaning. Mot denna bakgrund är det angeläget att förstå hur olika diagnostiska metoder fungerar i praktiken.

Såg ett tydligt mönster

Den aktuella irländska studien omfattar 267 674 nötkreatur som har testats mellan 2019 och 2023. Samtliga djur var negativa i det intradermala tuberkulintestet, SICTT (Single Intradermal Comparative Tuberculin Test, det lagstadgade hudtestet för bTB), men testades ändå med IFN-γ-analys, det vill säga ett blodtest där man mäter produktionen av interferon-gamma efter stimulering med tuberkulinantigen.

Totalt var 9,6 procent av dessa hudtestnegativa djur positiva i IFN-γ-testet. När forskarna analyserade sambandet med ålder framträdde ett tydligt mönster. Jämfört med djur som var högst två år gamla hade djur mellan två och fyra år mer än dubbelt så hög sannolikhet att vara positiva i IFN-γ-testet. Oddsen var som högst i åldersgruppen fyra till sex år och låg därefter kvar på ungefär samma nivå upp till åtta års ålder, för att sedan minska något hos de äldsta djuren.

Detta talar emot en enkel modell där risken enbart ökar successivt med ackumulerad exponering. Författarna diskuterar flera möjliga förklaringar. En är att infekterade djur identifieras och slås ut tidigare i livet, vilket gör att färre infekterade individer hinner bli gamla. En annan är att immunresponsen förändras med åldern, så att IFN-γ-testets förmåga att detektera infektion kan variera. IFN-γ-testet mäter cellmedierad immunitet, alltså T-cellsberoende svar, och det finns inom humanmedicinen stöd för att sådana tester kan påverkas av ålder.

Bland de djur som var positiva i IFN-γ-testet och därefter slaktades hade 21,9 procent synliga tuberkuloslesioner vid post mortem-undersökning, det vill säga makroskopiskt påvisbara förändringar som bedömdes vara förenliga med bTB. Här sågs ett annat åldersmönster. De yngsta djuren, upp till två år, hade högst andel synliga lesioner. Andelen sjönk i gruppen två till fyra år och ökade därefter successivt igen, med högst odds hos djur äldre än åtta år.

Skillnaden mellan mönstret för IFN-γ-positivitet och mönstret för synliga lesioner illustrerar att dessa fynd sannolikt representerar olika stadier i sjukdomsförloppet. Ett positivt IFN-γ-test speglar en immunologisk reaktion, ofta i ett tidigare skede av infektionen, medan synliga lesioner vid slakt vanligen uppträder senare. Avsaknad av makroskopiska förändringar utesluter därför inte infektion.

Produktionsinriktning spelar roll

Studien visar också att produktionsinriktning spelar roll. Djur i mjölkbesättningar hade högre sannolikhet att vara positiva i IFN-γ-testet än djur i köttbesättningar, men lägre sannolikhet att ha synliga lesioner vid slakt. Detta kan spegla skillnader i smittdynamik, management och kanske även genetisk mottaglighet. Tätare kontakt i mjölkproduktion kan leda till tidigare immunologisk exponering, medan lesioner ännu inte hunnit utvecklas.

För svenska förhållanden är resultaten intressanta trots att vi i dag inte har inhemsk bTB i nötbesättningar. Den europeiska utvecklingen visar att officiell frihet inte är liktydig med frånvaro av smitta och att testernas begränsade känslighet kan innebära att infekterade djur passerar genom övervakningssystem. Erfarenheter från England, där situationen har förvärrats trots hög medvetenhet och omfattande åtgärder, är en påminnelse om hur svårkontrollerad sjukdomen kan bli när den väl får fäste.

Sammanfattningsvis visar den irländska studien att ålder inte är en enkel riskfaktor som ökar linjärt över livet. I stället påverkas testutfall av en kombination av immunologiska faktorer, besättningsdynamik och produktionssystem. IFN-γ-testet, blodprovet som kompletterar hudtestet, identifierar en betydande andel infekterade djur som annars skulle ha missats. För länder som vill bevara eller återvinna en god bTB-status är det en viktig insikt i hur övervakning och teststrategier kan behöva anpassas.

Referens
Nicola J. Harvey, Jamie M. Madden, Miriam Casey-Bryars, Eamonn Gormley. The association between age and bovine tuberculosis diagnosis, using the gamma-interferon (IFN-γ) assay or post-mortem examination in high-risk Irish cattle herds. A retrospective cohort study. Preventive Veterinary Medicine, 2026, 106831, ISSN 0167-5877,