Allergenspecifik immunterapi (ASIT) är sedan länge en etablerad behandlingsform vid canine atopic dermatitis (cAD), men kräver lång behandlingstid och ger varierande effekt.

I den aktuella studien prövas ett alternativt immunologiskt angreppssätt: en DNA-baserad vaccinterapi där en plasmid kodar för allergenet Der f 2 från husdammskvalster (Dermatophagoides farinae), kopplat till LAMP-1 (lysosome-associated membrane protein 1), ett protein som styr antigenpresentation till immunsystemets MHC klass II-väg.

Syftet är att påverka immunsvaret på ett mer riktat sätt än vid traditionell immunterapi, med målet att dämpa det Th2-dominerade inflammatoriska svaret som är centralt vid atopisk dermatit.

Kliniska förbättringar hos behandlade hundar

Studien omfattade klientägda hundar med diagnostiserad atopisk dermatit som behandlades med den plasmidbaserade vaccinterapin som tillägg till pågående symtomlindrande behandling. Effekten utvärderades med etablerade kliniska skalor, bland annat CADESI-04 (Canine Atopic Dermatitis Extent and Severity Index) för hudförändringar och PVAS (Pruritus Visual Analog Scale) för klåda.

Efter avslutad behandlingsperiod noterades statistiskt signifikanta förbättringar i både CADESI-04 och PVAS jämfört med studiestart. Även djurägarnas bedömning av hundarnas livskvalitet förbättrades. Effekten sågs trots att flera hundar fortsatte med annan behandling, såsom oklacitinib eller lokala glukokortikoider, vilket speglar klinisk vardag, men samtidigt försvårar tolkningen av den isolerade effekten av vaccinterapin.

Immunologiska mekanismer i fokus

Den studerade vaccinterapin bygger på idén att DNA-vaccin, genom intracellulär produktion av allergenet, kan inducera ett mer reglerande immunsvar och minska allergisk inflammation. Kopplingen till LAMP-1 syftar till att förstärka presentationen av antigenet till CD4+ T-celler, vilket i teorin kan bidra till ett mer tolerogent immunsvar.

Även om studien i första hand är kliniskt inriktad, diskuterar författarna hur denna typ av immunterapi skulle kunna erbjuda ett mer precist och potentiellt långvarigt behandlingsalternativ vid allergisk hudsjukdom hos hund.

Tidigt utvecklingssteg – men lovande riktning

Samtidigt är det viktigt att betona studiens begränsningar. Antalet inkluderade hundar var relativt litet, studien saknade kontrollgrupp och hade en öppen design, vilket innebär risk för både placeboeffekter och bias. Att behandlingen gavs parallellt med annan medicinering gör dessutom att resultaten måste tolkas med försiktighet.

Författarna framhåller själva behovet av randomiserade, kontrollerade studier för att bättre kunna bedöma både effekt, optimal dosering och långtidssäkerhet. Trots detta visar studien att plasmidbaserad immunterapi är genomförbar i klinisk miljö och ger signaler om klinisk nytta.

Ett möjligt framtida komplement

För svenska veterinärer är studien främst intressant som ett exempel på hur immunterapi vid atopisk dermatit kan komma att utvecklas. Den aktuella metoden är inte redo för klinisk rutinanvändning, men pekar mot en framtid där behandling av allergisk hudsjukdom kan bli mer individanpassad och mer riktad mot underliggande immunologiska mekanismer.

Referens
Bizikova P, Matsumoto C, Ogino S, Tsukui T, Love K, Murphy M, Herrmann I. Efficacy of Der f 2/Zen 1-LAMP1 plasmid-based vaccine immunotherapy in dogs with atopic dermatitis: a proof-of-concept study. Veterinary Dermatology. 2025:1–13. doi:10.1111/vde.70037.