Intresset för genomiska test, det vill säga analyser av djurs hela arvsmassa, har ökat snabbt inom aveln på mjölkkor. Det är numera billigt att ta fram DNA-profiler på enskilda individer och enligt en ny SLU-ledd studie ger de en bättre bild av vilka kvigkalvar som bör bli avelsdjur i besättningen, i jämförelse med dagens härstamningsindex. Dessutom kan DNA-information användas för att kontrollera förekomsten av genetiska defekter och graden av inavel i besättningen.
Under 2019 testades cirka 15 procent av de födda kvigkalvarna i Sverige genomiskt, jämfört med 2 procent under 2012. För att behålla det höga förtroendet för genomiska tester är det viktigt med studier som visar att kvigors genomiska avelsvärden verkligen speglar deras framtida produktionsegenskaper. I en studie ledd av forskare vid SLU undersöktes alla genomiskt testade kvigor som föddes under åren 2013–2015 i Danmark, Finland och Sverige. Tidiga avelsvärden, det vill säga de som kunde beräknas när kvigorna var ett år gamla, jämfördes mot kvigornas faktiska egenskaper som kor.
I studien användes sambandet mellan avelsvärde och den senare registrerade egenskapen som ett mått på säkerhet. För nordiska röda raser var korrelationerna 38–136 procent starkare för genomiska avelsvärden jämfört med traditionella härstamningsindex, som bara baseras på föräldrarnas avelsvärden. Motsvarande värden var 42–194 procent för holstein och 11–78 procent för jersey.
Studien är den första delen av ”Tinder för kor”, ett projekt som bedrivs inom ett industridoktorandprogram inom livsmedelsområdet (LivsID), som inrättades vid SLU på regeringens uppdrag.
Läs hela artikeln här.
