Medicinska misstag är oundvikliga i komplex vårdverksamhet. Inom humanmedicin är detta ett etablerat forskningsområde, med tydliga begrepp och stödstrukturer. Inom veterinärmedicin är området mindre utforskat. Den aktuella tyska enkätstudien, publicerad i Veterinary Sciences, ger en mer detaljerad bild av hur veterinärer själva beskriver erfarenheter av fel i klinisk vardag.

Studien baseras på en strukturerad enkät där veterinärer fick besvara frågor om förekomst av misstag, typ av fel, kommunikation, känslomässiga reaktioner och upplevt stöd. Resultaten visar att misstag inte är ovanliga och att de spänner över flera kategorier: diagnostiska fel, behandlingsrelaterade misstag, läkemedelsrelaterade fel och kommunikationsbrister.

En central observation är den starka emotionella påverkan. En betydande andel av respondenterna rapporterade känslor av skuld, skam och oro för professionell kompetens. Flera beskrev att händelsen påverkade självförtroendet under lång tid. Detta ligger i linje med det som inom humanmedicinen benämns “second victim phenomenon”, där vårdpersonal själva drabbas psykologiskt efter en negativ händelse.

Kommunikationen med djurägare framstår som en av de mest komplexa delarna. Många respondenter uppgav att de informerade djurägaren om misstaget, men graden av transparens varierade. Osäkerhet kring juridiska konsekvenser och rädsla för klagomål eller skadat rykte påverkade hur situationen hanterades. Studien visar att öppenhet inte enbart är en individuell fråga utan också påverkas av klinikens kultur och ledningens inställning.

När det gäller organisatoriskt stöd är bilden splittrad. Vissa veterinärer upplevde starkt kollegialt stöd och möjlighet att diskutera händelsen öppet. Andra uppgav att misstag i praktiken tystades ned eller individualiserades, utan strukturerad genomgång. Avsaknad av formella rutiner för avvikelsehantering och debriefing framstår som en svag punkt.

För SVT:s läsare är resultaten också högst relevanta. Djursjukvården i Sverige är, precis som i Tyskland, tekniskt avancerad, med ökande specialisering och hög patientgenomströmning. Samtidigt finns ett juridiskt ramverk med Ansvarsnämnd och ökade krav på transparens. I en sådan miljö blir hantering av misstag en del av professionens trovärdighet.

Studien pekar mot vikten av en tydlig säkerhetskultur – där misstag analyseras systematiskt snarare än individualiseras. Interna rutiner för avvikelsehantering, strukturerad återkoppling och kollegialt stöd kan minska den psykologiska belastningen och samtidigt stärka patientsäkerheten.

En viktig slutsats är att felhantering inte enbart är en etisk fråga utan också en arbetsmiljöfråga. Långvarig skuld och oro kan bidra till stress och utbrändhet, något som redan är en känd utmaning inom veterinärkåren internationellt.

Studien ger inte en lösning på hur misstag ska undvikas. Däremot ger den en tydlig bild av hur de upplevs och varför öppenhet, stödstrukturer och systemtänkande är avgörande för en hållbar veterinär profession.

Referens

Montag CM, Kleinsorgen C, Volk HA, Busse C. Understanding Error Culture in Veterinary Medicine: A Survey Among Veterinary Support Staff Across German-Speaking Countries. Veterinary Sciences. 2026; 13(3):265.