Portosystemiska shuntar eller kärlmissbildningar innebär att blod från mag-tarmkanalen leds förbi levern, vilket kan ge upphov till neurologiska och gastrointestinala symtom. Vid intrahepatiska shuntar är behandlingen ofta mer komplicerad än vid extrahepatiska, och standardmetoder som coil-embolisation kan bli tekniskt svåra att genomföra vid stora kärldimensioner.

I den aktuella fallrapporten behandlades en 22 månader gammal irländsk varghund med en stor intrahepatisk shunt, där shuntkärlet mätte upp till 20 mm i diameter. I stället för traditionell embolisering valde kirurgteamet att använda ett så kallat Amplatzer septal occluder, ett självexpanderande implantat som normalt används för att stänga medfödda hjärtdefekter.

Ingreppet genomfördes via ett transjugulärt, interventionellt tillvägagångssätt. Under operationen uppstod tecken på överattenuering, vilket krävde att implantatet modifierades innan det kunde placeras på nytt. Trots detta utvecklade hunden initialt tecken på portal hypertension med ascites, men tillståndet stabiliserades inom några dagar.

Vid uppföljning sex och fjorton månader efter ingreppet var patienten kliniskt välmående, med ökad kroppsvikt och en tydlig ökning av levervolymen. En viss kvarstående shuntning noterades, vilket är förväntat vid partiell ocklusion, men utan klinisk betydelse.

Författarna lyfter att tekniken kan vara ett alternativ vid stora intrahepatiska shuntar där traditionella metoder är svåra att tillämpa. Samtidigt är de öppna med att erfarenheten är begränsad och att ytterligare studier krävs för att bedöma risker och långtidseffekter.

Sammantaget illustrerar fallet hur interventionell teknik och implantat från andra medicinska områden kan få nya användningsområden inom veterinär kirurgi – särskilt i komplexa fall där standardbehandlingar inte räcker till.

Referens: Guidat M, Smith JB och Fransson BA. 2026. Occlusion of an Intrahepatic Portosystemic Shunt With an Amplatzer Septal Occluder Device in a Dog. Veterinary Medicine and Science 12, no. 3: e70930.